Tiden bara går och jag hade helt glömt bort att det fanns en blogg men så kom jag ihåg och nu fortsätter vi.

Xera är inte någon valp längre – hon har löpt och skötte det ganska bra – konstrade en del när hon skulle ha på sig byxor inne men inte så farligt och nu efter är hon fullkomligt underbar – lugn och stillsam och förskräckligt foglig – blir nästan lite rädd, är ju inte likt min monstervalp.

Vi har inte tränat så förskräckligt mycket under löpet men lite – hade ju glömt det viktigaste – VILA. Det är befäst inne nu även om jag står upp och ger kommandot och husse är i närheten så vi ska fortsätta ute men jag tänker att från början bör nog jag sätta mig bredvid henne och det gör jag inte i snön så vi väntar lite och befäster det lite mer inne, men att göra det med Chiva närvarande går inte – Chiva sätter sig på Xera då, fråga mig inte varför men det gör hon och då är det kört från början så vi riggar upp kompostgaller och låter Chiva vara lite borta.

Jag hade glömt bort det men när hon var ny och valp hemma hos mig försökte jag träna henne att vila men nu minns jag hur det var - hon nekade att vila och den där sucken, den lyckades jag aldrig få från henne så jag la av och sedan glömde jag bort det fram till den dag uppfödaren påminde mig.

Xera har blivit något av en specialist på att sitta på stubbar/stenar och vinka, fast mer än en meter bort kan jag inte stå, än så länge. Allt avslutas med att jag kastar en godis och så får Xera hoppa ner och ta godisen först då hon tittat mig i ögonen och fått tillåtelse – ”Varse god” Självfallet försöker hon hypnotisera godisen att hoppa upp i munnen på henne men än har hon inte lyckats med det.

I dag har vi börjat träna att hon ska ta kontakt och belönas för det – det går bra. Ute klickar jag och hon får godis och inne måste hon puffa på mig.

Vi går inte på någon kurs för tillfället men den 7;e mars ska vi gå på en dagskurs rallylydnad, mest för att kompisarna ska göra det och vi vårdar våra kompisar väl – så här på landet är det bra att ha nära vänner man kan träffa och träna tillsammans med.

Xera är fortfarande väldigt social och har ännu aldrig skällt på något, annat än i upphetsning, på matte, och när vi var på rundvandring i lilla staden häromdagen och hon såg en minihund stå och skälla utanför en affär blev hon väldigt bekymrad, tyckte helt uppenbart väldigt synd om den. Sedan band jag henne utanför en annan affär och rusade in – hon satt så snällt och var inte oroliga – jag såg henne hela tiden.

Denna min hund är den trevligaste jag träffat och vi trivs så bra ihop