Nu börjar snart en fruktansvärd tid – snön smälter, tjälen finns kvar och snart är gräsmattan ett minne blott fast det är ju världsliga problem – två hundvänner har nyopererade hundar och själv har jag friska och krya.

Nu är det bara sex dagar kvar till dess att sambon ska åka till sjukhuset, snart bara fem.

Han är inte glad över att de ska gå in i hans huvud och rota men jag är glad över att de ska laga felet – är livrädd att jag ska komma hem och hitta honom livlös/död eller något liknade.

Har ägnat em. åt att plantera om små plantor samt att så nya fröer, mest tomater. Fortsätter jag så slår jag lätt förra årets överflöd - 145 plantor, som egentligen var ganska bra – tomater är mat och soltorkade tomater håller säkert smaken i flera år – de krossade är snart slut så till nästa år vet jag att det kan jag göra mer av.

Måste organisera min tillvaro lite bättre så jag försvinner kanske på ett tag