Har vi haft idag

En skatunge. Den tog sig in genom ytterdörren, mellanlandade i köket och när vi kom hem; dottern, hundarna och jag så var den i datarummet - sambon är så sällskaplig att han bjuder in alla ; ))

Nu har skatan flugit ut och dottern har åkt hem - vad tyst här är och vad ledsna hundarna blev - båda två älskar henne innerligt - menar inte skator, sådana får de jaga bort från bären.

Ena stunden är det uppehåll och nästa sekund öppnar sig himmelen. Köpte en vattenspridare som jag inte lyckats få fason på - vattnet sprutar bara ner i marken. Var på affären och fick demonstrerat hur man ska ställa den, det var nog för en månad sedan men efter det har jag inte testat min spridare, kom jag på häromdagen när jag såg den. Nu skiner solen så då går vi ut igen 

Men det mesta ligger nere och det finns ju andra än oss som är ute och plockar kantareller och även de ska få något i sin korg/påse.

Husse har varit ganska sjuk och då blir matter stressad men nu är husse bättre, för ett tag, och Xera har besök av sin idol - livet leker igen alltså.

Snart flyttar Chiva och då ska en katt flytta in, hade Xeras matte tänkt men vi får väl se.

Det har regnat ganska mycket och då smyger rådjuren under träden - och stackars Xera får inte jaga dem.

Regnet gör att benen i  jordhögen utanför kyrkogården blir tydligare - Xera får inte ta några ben, har hon lärt sig nu, men lite frestande är allt hela lårben. Människorna runt Xera blir mest illa berörda av skallbenen.

Men jag ber att få återkomma en annan dag med mina mest lyckade försök i köket

Xera är ju normalt en hund som bara tittar men i går kväll reagerade hon på en knepig gubbe som sprang mellan vår brevlåda och grinden, gång på gång - jag stod och tittade på honom.

Hon skälde inte men hon gläfste - bra att veta för nu är det nerräkning - Chiva ska flytta hem till sig och sin husse - deras bostad, var den nu kommer att bli.

Vet att det blir någon annan som blir bostadslös men det är som sagt inte vårt probem och ärligt talat så har just den hyresgästen- dottern har många att jämföra med, varit helt åt skogen och det kan man kanske var om man har första handskontrakt men nu talar vi om de som inte har det och som inte har förstånd att sköta sig. Har lyssnat på många historier och blivt helt ställd många gånger men orkar inte bry mig och så måste jag konstatera att det är inte konstigt att det finns så många bostadslösa

Minns inte vad vi gjorde under dagens tidigare promenader - gick nog bara men sedan tog Xera och jag en längre runda som krävde bil för att komma till startplatsen och där träffade vi en massa folk men nu har vi fått rutiner - satte Xera och sedan sitter hon medan jag talar med folk och kors i taket -d et finns en massa människor som tycker att jag är trevlig!!! Som nedlåter sig till att tala med mig i alla fall. Vi drog in i skogen och kom ut, med alla ben i behåll och en korg med kanske tre liter eller lite mer och sedan träffade vi ännu mer människor och även de pratade med mig - ingen ryggade när de såg mig - mina otrevliga drag är tydligen inte sådana att de får folk att de ryggar vid åsynen av mig, bra att veta!

Har funderat mycket idag och bestämt mig för att inte bry mig om/ inte bli ledsen när jag blir påhoppad och det lilla lustiga i allt var att personen som hoppade på mig är en supergnäll kärring som blir ovän med alla hon får chansen att bli det med, och lite fler – hon är alltså extremt kunnig på att bli ovän med sin omgivning och att vi skulle bli ovänner var inte oväntat men när hon drog in min mor, som hon aldrig träffat, i anklagelserna då blev jag en smula ledsen - det är farligt att lämna ut sig på nätet - där häcklar häxorna. Ringde till kära mor och berättade om att mitt sur kärringsdrag var genetiskt. Den röda faran kommer jag att akta mig för – den kvinnan är livsfarlig, fast det har jag vetat länge och många har varnat mig.

 Som sagt vet med mig att jag kan förefalla gnällig och besvärlig här när vi träffas via nätet och inte ses i verkliga livet men det är Ert beslut om Ni vill träffa mig – håll Er på avstånd om Ni tycker som personen som fick mig att gråta i går. Jag fortsätter skriva och Ni väljer om Ni vill läsa men sedan har jag bestämt mig för att skiva min berättelse om just mitt liv – kikade just och tittade på månadens besöks statistik tror inte någon av er, tillsammans varit med om bråkdelen av vad jag gått igenom och än en gång har jag fått höra; – skriv ner allt, men ingen kommer att tro på en bråkdel och jag vet inte om jag har lust att dela med mig, inte till surkärringar som skvallrar i alla fall men jag kan ju skaffa mig en ny blogg och skriva där men till den bloggen kommer inte vem som helst att vara välkommen. 

Vill Ni träffa en sådan har Ni kommit rätt enligt en av mina fd. vänner - jag är hemsk och har gjort gnällandet till en konst och borde alltså vara en stor konstnär, fast själv är jag tveksam till om det är rättvist.

Ok jag gnäller men finns det någon som skulle vilja byta med mig? Nu börjar jag gråta för det är så förtvivlat bedrövligt allt att det bara känns hopplöst. Men som sagt jag är; Citat "den maximala gnällkärringen" och så frågar idoten om jag känner mig nöjd!!!