Lillasyster var här idag och hittade kompendiet om kantarellsök och menade att på den hundskolan hade hennes kompis dotter gått med sin hund!

mest jobbigt är det för sambon/husse som helt tappat minnet men mist lika jobbigt är det för omgivningen.

Fast Xera har till slut verkligen "knutit an" till honom och tar verkligen sitt ansvar på stort allvar - att se till att han mår bra och att genom att lägga så stor vikt vid honom har hon gett honom struktur i livet.

Numera ligger hon alltid lite i hans säng och han är oftast så orolig över att jag inte tycker om att hunden ligger i sängen - så resonerade jag för väldigt många år sedan men det är kanske den tiden som han minns.

Många säger att personer som fått den skadan som sambon fått blir elaka, inte vår husse - han är så tacksam för allt - blir illa berörd men håller med om att belastningen är stor på mig och den dagen jag behöver hjälp har jag ingen som kan hjälpa mig.

Tänker väldigt mycket och många av mina tankar är mörka - livet är en plåga men för tillfället måste jag vara positiv och förringa allt jag gör och inte som häromdagen vara väldigt glad när jag lyckats laga grinden - det var ju sambon jobb, att fixa sådant och även om han glömt allt sådant finns det lite i bakgrunden att han var den som gjorde vissa saker och att han numera bara blir upp passad - hur tacklar man sådant, jag har inte lärt mig

Men idag skulle jag inte plocka kantareller - sambon/husse slet ut sig igår av allt han fick rensa så idag skulle vi alltså ha en mellandag - ledig dag.

Men det blev tre liter, två av dem är rensade och den tredje får bli husses morgonsysselsättning

vägen dit är lång - Xera är så otroligt viltfixerad och just för tillfället vågar jag inte ha henne lös, bara när hon badar eller på vissa ställen där frestelserna inte är så stora - tänker på alla små djurungar och att om hon får tag i någon/något och "får smak" för det - hemska tanke.

Fast så tänker jag - när jag tappade kopplet förra veckan och hon kom tillbaka bara efter en minut och var ganska förtvivlad och rädd över att om att matte kanske försvunnit. Vi har ju tränat väldigt mycket på olika soters inkallningar det sista och hon är duktig.

Vi tränar väldigt mycket - så fort hon tittat ut på någon av rådjursåkrarna berömmer jag henne, ser ju så dåligt att jag ser inte ev djur men på hennes kroppspråk kan jag oftast förstå att även om det inte finns rådjur just nu så har det nyss funnits.

Hon stannar när jag säger och både sätter sig och lägger sig när hon blir tillsagd så det är kanske inte så illa, är kanske bara jag som är en smula hispig - varför skapa problem? Hon ska lära sig gå lös överallt och givetvis kommer hon att klara det men hennes matte är så ... fyll själva i

Var iväg till den stora staden och köpte mat till Chiva, Doggys gröna, och på samma gång passade jag på att köpa julklappar - det var bokrea på mataffären.

Bla. tre pocketböcker för 99 kronor. Valde och ändrade mig flera gånger och så kom jag till slut till kassan - en bedrift för det var fullt av folk och barn som skrek och färäldrar som skrek minst lika högt - tänkte flera hemska tankar över föräldrar som tog med sig sina barn till affären när barnen var så trötta och skrek så fruktansvärt högt - skrek, de vrålade.

När det var min tur sa jag - och så hundmaten, för man lyfter inte upp en 14 kg hundmatssäck på bandet. Tjejen nickade och så frågade jag - Böckerna kostar väl 99 kronor för tre, hon nickade men så sa hon - den tredje går inte in, den är dyrare - då skulle det bli 79 kronor för två. Frågade om hon kunde ta betalt för tre och att jag hämtade en annan efter att jag betalat men det gick inte, då vill jag inte ha dem men att jag ville ha de andra böckerna och först när jag kom hem såg jag att hon inte tagit betalt för hundmaten - hur gör jag nu?

Man måste ju betala för de man tar med sig hem men vilken blir reaktionen om jag åker dit, i morgon hinner jag inte, så det får bli på fredag och säger att jag vill betala för hundmaten kassörskan glömde ta betalt för i onsdags? Eller ska jag ringa i morgon och förvana dem?

Visst är det ett svårt dilemma

och Chiva tillhör dem - inte så att hon äter dem när vi hittar ute i skogen men när de är urstekta/förvälda då!

I går slet husse med att rensa en massa kantareller och när de var urstekta blev det nio stycken påsar med 100 gram vardera. La påsarna i en korg tillsammans med en burk smaksatt olja samt lite annat som skulle ner i källaren men när jag väl var i källaren och skulle stoppa ner påsarna i frysen så fanns det bara 8 stycken, räknade flera gånger!

När jag sedan skulle damsuga i hallen och plockade ut hundmadrassen hittade jag den tomma plastpåsen, gömd - Chiva hade haft fest och då kom jag på att hon brukar sno påsar med urstekta kantareller - dum hunden! Fast hon tycker nog att hon får för lite delikatesser ; ))