En massa fina bilar men de kör som galningar men jag tycker väldigt synd om dem - att de ska ha en träff nu när det är sådant hemskt väder och så får jag ju en känsla av att de kommer att köra om möjligt ännu mer när det är dåligt väder.

Nu är det inte mycket med honom.

Han är själv väldigt medveten  om att det inte är så lång tid kvar och är inte så glad över att jag "räddat livet" på honom flera gånger så han säger ofta;

Nästa gång jag blir dålig hoppas jag att du först tar en lång hundpromenad, innan du ringer efter ambulans, fast så fungerar det ju inte.

Egentligen borde vi flytta till ett enklare/mindre boende men det är tveksamt om han skulle klara av en flytt, har en känsla av att han bör bo kvar här tills han lämnar huset för sista gången men varje gång han blir dålig förbannar jag att vi bor i ett tvåplans hus med bara toalett på ena planet.

Nu sist han blev sjuk borde han uppsökt läkare men han kunde inte stödja på benen och jag hade inte en möjlighet att få ner honom på undervåningen och på den vägen ut till bilen.

Den som inte varit i samma situation, den som inte har erfarenhet av dementa personer kan inte föreställa sig hur vi lever - vilken press det är på de anhöriga och inte heller förstå att det inte bara är den som är sjuk, att det bara den som drabbas, att även anhöriga blir knepiga, så som jag blivit.

Tackar gud för att vi har en så stark dotter som kan komma och hjälpa mig men hennes styrka är på samma gång en belastning - hon kommer och ger mig samvetskval över att jag tar över så mycket.

När hon påpekar vilka fel jag gör så håller jag med henne men menar samtidigt att hur skulle man annars göra för gränsen mellan att hjälpa och ta över är väldigt fin och hon som är part i målet kan inte se skillanden lika bra som en utomstående. Sak samma så önskar jag inte min värsta fiende det öde och livs situation som den jag har - jag tar en dag i taget och är förundrad över att det gått så här långt och att det fortfarande fungerar, fast det gör det ju egentligen inte; ((

Han är inte helt purung och har både problem med knän och hjärta så när han ska gå ner till sin sjöbod och inte får ta bilen får han problem, han har alltså funderat ett tag på att köpa moppe och så fick de ett erbjudande om en sådan där EU moppe till nersatt pris, bara 6 000 kronor, hade kostat 8 000 kronor innan.

Köpte sin moppe för några dagar sedan och i affären fick de hjälp med att få den placerad på släpkärran - hemma startade problemen - en sådan sak är tung om man är 80 + men han fick av den och fick även bort allt embalage. Efter en massa timmar kom han så långt att han kunde försöka starta den - den startade men dog på en gång.
Ringde gång på gång till suporten i Stockholm och där sa de bara - den är ett dåligt märke så förvänta dig inget men hade inget svar då han frågade om den inte skulle gå att köra överhuvudtaget.

Min mor är mycket för att klaga - antagligen är det från henne jag fått min genetiska difekt att protestera, så självfallet har hon försökt häva köpet men tro inte att det gick, först måste moppen repareras tre gånger! alltså sex resor.

Som jag förstod är det lite drygt 8 mil varje väg och varje gång behöver man en släpkärra - blir dyrt!och som jag räknar blir det sex gånger innan man kan lämna tillbaka en felaktig vara - att lämna tillbaka en moppen som inte går att köra!

Nu är moppen på verkstad och den ska tydligen åtgärdas på ett tiotal punkter.

Som sagt jag tycker syn om gamle far, han hade sett fram mot att åka moppen och jag hade lovat honom en hjälm - har börjat inse att vi har för mycket grejor och börjat dela ut sådant vi inte använder.

Dottern har varit här och båda hundarna älskar henne till max.

Xera har följt Linda och aldrig befunnit sig mer än några meter från henne och nu har hon åkt ; (( - Chiva är minst lika ledsen.

Nu sover Chiva i soffan, den med alla djupa groppar som hon och Xera grävt och Xera ligger på golvet helt nära mig för nu har jag återfått huvudrollen i hennes liv, om vi bortser från all rådjursdoft ; )) 

Börjar bli lite förtvivlad - det bara regnar och första vedlasset blev helt genomblött - hur ska det bli med resten av lassen och vad ska jag elda med i vinter om regnandet fortsätter

Höll helt på att ta över en vägg och taket till altanen och jag har inte kunnat klättra i år men nu har dottern gjort grovjobbet och hade det inte börjat regna skulle allt varit borta men nu tar jag hjälp av en stege och fortsätter själv.

Lite synd är de allt - det är så vackert med de gröna bladen mot det röda huset men nu har vi båda sett hur växligheten tar över och fasaden behöver målas om, frågan är om det blir så torrt att det går i år, är ju dumt att måla om färgen kommer att regna bort ; ))

Beräkna 2 digestivekex per person och blanda med lämplig mängd smält smör. Enligt mitt recept är det lämpligt med 7 mosade kex per 40 gram smör. Ni har säkert ett eget bra recept på Cheesecake, använd Er av det  Tryck ut degen i en form och grädda i ugn. Sedan fyller man skalet med Mascarpone - en dyr ost, enligt min åsikt – 36.90 för 250 gram men det går säkert att byta ut den mot tex. turkisk yoghurt och så toppar man med skivade jordgubbar, enligt receptet i GP men man kan byta ut detta mot hallon eller annat som man tycker om och som är anpassat till årstiden 

speciellt den man får gratis i skogen.

Det har blivit en hel del icke registrerad svamp det sista. Först plockade jag en hel del innan dottern kom hit – vi har verkligen frossat i sådant – färska kantareller.

Sedan plockade vi en del så att hon skulle ha att ta med sig hem till stora staden så när hon åkt sin väg i dag var här helt tomt!

Hemska tanke!

Gav mig genast ut med Xera men glömde korg men hade en jordgubbskartong i fickan och när den var full gick vi hem, alltså en liter.

Kände att jag ville komma ut igen och rensa huvudet lite mer så vi tog en korg och gick iväg och kom hem med korgen full – 2 kg, nu har alltså husse jobb i morgon, det som jag inte hinner rensa i kväll alltså.

Hade tänkt locka med mig dottern till det sista stället som sambon visade mig, då innan han blev sjuk.

Han hade varit ute med Kajsa och hittat ett superställe så vi gav oss iväg – han visade och jag plockade, för på den tiden kunde jag böja mig ner obehindrat, hade inte ”brutit ryggen”.

Försökte locka med mig honom ytterligare en gång den hösten men det kom en massa i mellan – han var dålig och vi avlivade Kajsa  ; ((

Vet var man går in och var man ska komma ut och har en ungefärlig bild hur vi gick men har inte detaljerna klara så jag ville ha med mig dottern som har sin fars lokalsinne och så Xera som hittar tillbaka om man går fel men framför allt hittar alla vägar hon tidigare gått – väldigt praktiskt med en sådan hund.

Nu var det så mycket vi skulle hinna med när dottern var här och hon gjorde så mycket som jag inte klarar med ryggskadan att det inte blev just den svamprundan men den får Xera och jag ta själva en av de närmsta dagarna. Blir här tyst beror det på att hon inte är så duktig som jag tror ; ))