Hundbloggen har flyttat och vi trivs dit vi kommit och nu flyttar även mitt slaskämne - här blir kanske rumsrent vad det lider.

Hade ju tänkt att kantarellämnet skulle försvinna men då måste ju svamparan sluta växa och så länge de inte gör det finns fliken kvar.

Trädgården ska ju även den flytta helt snart men det kräver ju så mycket jobb och jag som inte ens orkar hålla undan ogräset i min trädgård - hur ska det gå???

Som sagt vi tar en sak i taget och nu har hundbloggen och gnällbloggen försvunnet och återuppstått på annat ställe - visst är det bra!

Men inte i kväll.

Detta är ett väldigt svårt ämne och det är svårt att ändra sig, och att bli anti andra människor, spelar ingen roll om man själv varit utsatt för "gamar", det är svårt att förstå att människor är så elaka/egoistiska och självupptagna som vissa visat sig vara.

Olyckligtvis har jag ett ganska gott minne, fast jag kommer inte alltid ihåg att plocka fram de rätta sakerna men när jag gör det blir jag så ledsen, mest för att jag anade deras rätta jag innan de visade det.

När jag funderade idag kom jag ihåg att jag lånade ut en CD skiva jag köpt för dyra pengar, med hjälp av den kunde man få hjälp att göra sin hemsida - det var en dyr sak - med mitt penningmått mätt, inte fullt 400 kronor men för flera år sedan. När jag bad att få tillbaka CD,n fick jag till svar "Den slängde jag"

Samma svar gav Märta Stinas son när han uppmanades att lämna tillbaka nyckeln till lägenheten han fått låna

" Den slängde jag"

Lägenhetsnyckeln kostade inte lika mycket, bara strax under 100 kronor men det är nästan exakt lika mycket som det skulle kosta mig att köpa ett kuvert för att skicka tillbaka böckerna Stina Märta lånade mig - De är dyra att ha att göra med Märta och hennes son Gunnar - önskar att jag aldrig träffat dem fast så ska jag ju inte säga, fast sonen hennes önskar jag dit pepparn växer och som jag förstått är han snart där – där det är konstant hetta.

Märta Stina skickade mig ett mail för ett tag sedan och frågade om jag kunde fylla en Sverige kartong med kantareller och skicka till hennes kompis som inte hade någon svamp i sitt närområde, tycker nog att Märta kunde skicka mig den lådan så att hon fick tillbaka sina böcker eller så eldar jag upp dem.

Fast det är lite Märta stuk att bara komma på tanken att någon ska plocka flera kg kantareller och skicka till en helt obekant person –svarade inte ens på mailet och jag undrar hur många som skulle nappa på Märtas uppmaning, att plocka en massa svamp och sedan skicka den till en helt obekant person – hon är helt klart helt i avsaknaden av …

Min tanke var, finns det ingen svamp där din kompis bor så får hon väll köpa – Er åsikt?

Den sonen är ju en sak för sig - när han ställdes inför fakta, vad han ställt till skrek han "Men var ska jag bo????"

Sonen, vars lägenhet han fått låna, hade ju blivit uppsagd/vräkt pga. att Gunnar misskött sig och ringde upp denne Gunnar och frågade vad han haft för sig/vad han ställt till och det enda Gunnar kunde få ur sig var frågan - var ska jag bo? Det blir ju så synd om mig - alltså helt patetisk. Fortsättningen var inte så rolig för den var som följer; ” Du får vänta tills nästa vecka för jag ska försöka få förstahandskontrakt på lägenheten – min chef känner hyresvärden och får jag inte det så sätter jag eld på helvetet” Sonen hade innan det sagt att han ville se lägenheten och bedöma om Gunnar gjort någon åverkan på den.

Som sagt han, Märta Stinas son Gunnar, som tydligen förfalskat, skrivit ett andrahandskontrakt och uppgivit en skyhög hyra som bara existerar i hans egen fantasi.

Egentligen skulle vi ha kontaktat kronofogdemyndigheterna och frågat vad han lämnat in för dokument men varför bry sig, samma sak - skrev ju här tidigare om att jag polisanmält honom - lögn men han blev rädd och det var målet med texten för jag hade rätt i att Gunnar bara var en fjolla som var lättskrämd men stor i orden en följd av hans mångåriga narkotika/alkohol beroende.

Hans snälla mamma gick i god för att han kunde låna lägenheten och inte skulle störa någon - vilken lögn! Gissa om jag känner mig enkel, att jag gick på deras gemensamma lögn för när jag tänker efter kommer jag ihåg saker som jag bara registrerat, som det att när Gunnar kom till Göteborg så bodde han hos en kompis och så jobbade han med svart lön tillsammans med lägenhetsinnehavaren som var fast anställd. Så var det under ganska många år men så lyckade Gunnar sparka undan fötterna på kompisen och fick honom intagen på något ställe, var det avgiftning eller så var det något liknande och så tog han över kompisens vita jobb, smart tyckte morsan och gav sonen en applåd

Alltså har jag och min familj blivit grundlurad av bondfångare, sådana som lever på att lura andra, och det känns hemskt att jag var så lätt lurad att jag var så dum att jag lånade ut sonens lägenhet till en sådan.

Det är ingen ursäkt att sambon låg för döden och att vi inte orkade ta tag i saken, Märta Stina och hennes son var ju egentligen så genomskinliga och hade säkert från början planerat att försöka slå undan fötterna på oss.

Genom åren har hon ju gång på gång visat vem hon är, genom att tala illa om allt och alla, även gemensamma vänner som inte varit närvarande, klagat på att de inte uppdaterat hemsidan tillräckligt fort och alla andra fel som tänkas kan. Nu är det mig hon har som största syndabock och jag har redan fått veta lite om vad hon säger – måste kännas skönt för henne att ha fått en ny att ösa sin galla över, så att hon har något att tjattra om, antar att telefonen går varm nu – unnar jag henne för så många andra nöjen har hon nog inte, än att frossa i andras problem. För som sagt jag vet väldigt mycket om grannens relationsproblem med sin sambo – vad har jag med det att göra??? Inte det minsta men Märta leker psykolog och snattrar sedan vitt omkring och har inte minsta förståelse för att det finns något som heter förtroende – Egentligen är det väldigt synd om både Märta och hennes Gunnar, mest Gunnar som bor med en kvinna men som planerar att ta död på henne, fast det tror jag inte han kommer att våga, att göra, han slog ju sönder hennes TV och det var nog vad han förmådde – Märtas Tazzan.

Som sagt nu avslutar jag detta – har ju redan avslutat hundsidan och flyttat den till annat ställe och som sagt nu även denna flik

Aldrig mer att jag kommer att vara snäll mot någon, med snäll menar jag givmild – för det uppfattas oftast som om man är enfaldig och risken finns att den som står som mottagare börjar förvänta sig och istället för att säga tack kan vissa individer börjar kräva.

Skillnaden är väldigt stor och jag funderar  vidare på vilken typ av människa det är som börjar ställa krav och vilka som uppskattar vänlighet.

Hamnade själv i en sådan "relation" med en vän som jag först bara gav saker som jag själv inte hade användning för. I allra första början fick jag annat tillbaka och jag gillade kvinnan som var full av historier  som hon berättade på ett väldigt bra/roligt/fängslande sätt, mest om hur dumt folk bar sig åt mot henne, alla var så dumma mot henne och som utnyttjade henne – stackaren!

Värst var nog hur hennes barn uppförde sig mot henne, aldrig att de hörde av sig, inte ens på julafton eller när hon fyllde år, fast hon skickade både julklappar och paket till dem och deras respektive då de fyllde – vilka hemska barn hon hade, så synd det var om henne.

Nu när jag ser tillbaka erkänner jag att jag på något sätt adopterade henne som mormor/farmor – hon var ju i min mors ålder men ändå blev hon detta, ett surrogats ”bästemor” fråga mig inte varför, jag har funderar mycket på varför jag placerade henne i det äldre facket.

Men med tiden skapades en tycka synd om relation hon var så fattig, var hon inte alls – i själva verket hade hon en bra ekonomi.

Jag erkänner att jag tyckte om, eller kanske snarare uppskattade henne - Märta Stina, men tyckte också väldigt synd om henne, mest för hennes hemska barns skull och så alla andra som var så elaka mot henne.

Jag förnekar inte att hon gav mig mycket stöd och samtalsterapi men vi får inte glömma att även jag lyssnade på henne, när hon berättade om hur dum någon varit mot henne.

Nu orkar jag inte skriva mer denna gång men kontentan är att när Märta Stina inte fick bilen jag ”lovat” henne – då blev hon arg på mig och sedan började hon vara otrevlig, det började alltså med några böcker och slutade med en bil!

Historien om bilen berättar jag en annan dag och så måste jag från början påpeka att jag lovade att hon skulle få den gamla bilen om jag själv fick den, fast till den sista delen av meningen hade Märta Stina inte lyssnat, hon hörde bara att hon skulle få .....

Men nu börjar det bli väldigt fullt i vedboden men jag är nöjd för jag har en känsla av att vi får en väldigt kall vinter och jag vill inte frysa mer än nödvändigt.

Det var frost i natt och alla squach och tomatplantor ser mer än betänkligt ledsna ut. Hade ju inte fått in alla pelargonerna så vi får se vilka som överlevde.

Det var ju väldigt synd om de stackars polackerna - de har nog fått slita och här slet de något fruktansvärt men veden de kom med är super bra.

Har slitet som en liten blå idag så nu har jag lyckats täcka de resterande med presenningar så att regnet som kommer varje dag/natt inte ska blöta ner den ännu mer.

Att trava ved är inte något jag kan så den välter bara får se hur länge det jag burit in håller sig på plats, man kan ju hoppas att allt håller sig på plats tills allt kommit in "huset" sedan får det gärna rasa samman

Dessa stackars polacker - vad har de gjort för ont för att bli så utnytjade i vårt land, fast det var bra ved även om den var en smula blöt.

Är väldigt dålig på polska men förstod att de var väldigt sura, kan de ha varit arg på gårdsplanen, att den var lite blöt och sunkig? Sak samma nu har jag ved så att det räcker länge och jobb som räcker väldigt länge - med att förflytta veden från gårdsplanen till vedboden

Xera och jag ska starta om och då ska vi kanske även starta om vårt bloggande - vi får se men på något sätt borde vi starta om då det hänt så mycket det sista och allt är så förändrat.

Nu är den reparerad och jag är stumm av förundran över hur bra det blev. Har lite bilder, före och efter men orkar inte lägga in dem i kväll men en annan dag.