Lillasyster var här idag och hittade kompendiet om kantarellsök och menade att på den hundskolan hade hennes kompis dotter gått med sin hund!

vägen dit är lång - Xera är så otroligt viltfixerad och just för tillfället vågar jag inte ha henne lös, bara när hon badar eller på vissa ställen där frestelserna inte är så stora - tänker på alla små djurungar och att om hon får tag i någon/något och "får smak" för det - hemska tanke.

Fast så tänker jag - när jag tappade kopplet förra veckan och hon kom tillbaka bara efter en minut och var ganska förtvivlad och rädd över att om att matte kanske försvunnit. Vi har ju tränat väldigt mycket på olika soters inkallningar det sista och hon är duktig.

Vi tränar väldigt mycket - så fort hon tittat ut på någon av rådjursåkrarna berömmer jag henne, ser ju så dåligt att jag ser inte ev djur men på hennes kroppspråk kan jag oftast förstå att även om det inte finns rådjur just nu så har det nyss funnits.

Hon stannar när jag säger och både sätter sig och lägger sig när hon blir tillsagd så det är kanske inte så illa, är kanske bara jag som är en smula hispig - varför skapa problem? Hon ska lära sig gå lös överallt och givetvis kommer hon att klara det men hennes matte är så ... fyll själva i

och Chiva tillhör dem - inte så att hon äter dem när vi hittar ute i skogen men när de är urstekta/förvälda då!

I går slet husse med att rensa en massa kantareller och när de var urstekta blev det nio stycken påsar med 100 gram vardera. La påsarna i en korg tillsammans med en burk smaksatt olja samt lite annat som skulle ner i källaren men när jag väl var i källaren och skulle stoppa ner påsarna i frysen så fanns det bara 8 stycken, räknade flera gånger!

När jag sedan skulle damsuga i hallen och plockade ut hundmadrassen hittade jag den tomma plastpåsen, gömd - Chiva hade haft fest och då kom jag på att hon brukar sno påsar med urstekta kantareller - dum hunden! Fast hon tycker nog att hon får för lite delikatesser ; ))

Och så har vi lekt en del och kastat boll och haft väldigt roligt - nu sover Xera.

Som alltid är hon superduktig och nu har hon lärt sig att leta efter slutet - en snusdosa med köttbullar i. Snart ska vi börja med apporter i spåret - husse har gjort sådana men jag vet inte hur man ska lära Xera hämta dem

en massa ljud, vi stannade till och en bit framför såg vi folk och en hund. Vi stannade för att låta dem upptäcka oss. Hunden lyftes upp men så kom husse bärande med den och frågade om de kunde få hälsa - det var en liten valp. Sa att egenterligen men det var ju inte så lyckat då min hund var i koppel, det sista hörde han inte så han släppte ner valpen och den lille björnen kom framrusande och hälsade på Xera. Hon hade gärna lekt med den men där mitt i skogen bland alla rådjur släpper jag inte henne. Den var så söt att vi velat ta med den hem

Eller ska man krasst utrycka sig att Chiva är dum mot Xera - så är det.

Chiva har nyss slutat löpa, Xera löpte inte och nu är Chiva allmänt elak mot lilltjejen, det är mycket som spelar in.

Ärligt talat räknar jag dagarna tills dess att klunsen flyttar, extra mycket nu när hon är, i mina mänskliga ögon, elak mot Xera.

Annars är Xera fortfarande väldigt pigg på att jaga rådjur - vi tränar varje dag och nu sätter hon sig ner, kan även lägga sig när hon är i koppel och jag säger till men stutsar oftast fort upp. Hur ska jag få bort detta viltintresse???? 

Vi gick ju en inkallningskurs som innehöll just detta med vilt men då satt Xera snällt när instruktören drog en älgskank framför nosen, hon reagerar i vardagen mycket på synintrycket - flyende rådjur får henne väldigt taggad, samt på luftintrycken - heter det så? de dofterna som kommer när rådjuren rör sig i närheten och inte så mycket på markdofter.

Instruktören menade att jag skulle dra en rådjursklöve tex. på tomten och sedan neka henne att lukta just där, har inte orkat ta tag idet men borde kanske, fast har en känsla av att det skulle vara ganska meningslöst - hon går ju på lukterna som går högre upp och den enda klöver jag har är från ett dött rådjur, nog känner hon skillnaden eller gör jag saken svårare än vad den är?

Annars är hon en perfekt hund - händer det något sätter hon sig ner och tittar, helt tyst. Fast ibland när vi träffar folk vill hon ju fram och hälsa men det får hon inte och hon blir bättre och bättre på att negligera det mesta - nu talar vi inte om andra hundar som kommer framrusande.

I går gick det förbi fem hästar - hon satt vid grinden och studerade dem men sa inte ett ljud. När det händer något går hon fram till staket, sätter sig och tittar men jagar inte upp sig - hoppas det håller i sig för det är väldigt behagligt med en hund som är så lugn och samma sak i bilen, det kan hända vad som helst utanför bilen hon förblir lugn och tittar bara -mitt lilla hjärta som har många fel men ännu fler positiva egenskaper och hitta kantareller gör hon, eller snarare sätter sig ner och markerar när jag plockar ; ))

att det är med en surkärring som nyss löpt och Chiva är inte snäll mot Xera -alltså lite tråkigt men idag fick de varsitt jättegott ben och sedan snodde Xera Chivas när jag roppade; "Mat!"

Vi orkade inte med någon kvällspromenad - klipte hela gräsmattan, vissa delar två gånger. Detta genererade i mycket gräsklipp som nu fungerar som gröngödsling