Idag har vi varit på kalas och själfallet var Xera med, var hon även förra året, då tog vi tåget ner till Göteborg men idag tog vi bilen, det är ju så dyrt att åka tåg!

Xera tycks ha kalasvana, sköter sig så väldigt bra, sitter snällt stilla och sa inte ett ljud, luktade bara lite i buskarna vi gick förbi - det bor många katter på gården där vi firade.

Det var en massa folk och ännu fler som sprang omkring och hundar som som passerade - Xera bara satt snällt men när någon kom fram slickade hon dem vänligt och lät sig behandlas av alla - hon är helt otroligt duktig på att gå på kalas, mitt hjärta.

Det var dottern som tog kopplet och gick i förväg till bilen  men några mil på väg hem undrade husse om vi glömt hunden - hon sov djupt - de är jobbigt att gå på kalas

Tycker att det är ett oskick och att fler hundägare borde ta ett större ansvar för detta dåliga beteende men är tydligen ensam om min åsikt.

Även jag har haft hundar som uppfört sig illa när de varit ensamma i bil men vet också att man kan komma tillrätta med detta, om man vill - vill säga, och det är ju lite tveksamt om inte flertalet av de hundägare jag stött på tycker att det är bra att hundarna yrlar och uppför sig som om undergången är nära

brukar husse säga, så han är egentligen inte arg.

Tidigare skyllde dessa hundägare sina hundars utfall på att jag hade pitbull och de ... vet egentligen inte vad de menade men det var nog något med att mina hundar var så hemska att det framkallade dåligt beteende hos deras hundar - visst låter det logiskt; =)))

Vi hade en hemsk sammandrabbning en dag när den hussen helt saknade kontroll över sina han hundar och de kom framrusande och skulle mucka med min lilla tik som gick igång, hon var så störd att hon inte tyckte om att två stycken 40 kg hundar kom framrusande och lekte anfall.

Då fick jag veta att fick han chansen skulle han ta död på min/mina hundar. Att jag är en hemsk människa med fruktansvärda hundar har han skrikigt åt mig många gånger - givetvis är hans hundar det vänligaste som finns.

Men så började Xera och jag promenera med en av Xeras människokompisar och vi skulle visa varandra olika promenadstråk.

Vår promenad vågade inte inte personen gå sedan dessa hund ägare flyttat in, då hon flera gånger blivit påhoppade av ovan nämnda snälla hundar, att de hoppat upp och lagt tassarna på hennes axlar när hon gått förbi. Nu var Xera och jag med som moraliskt stöd och hon såg att numera är inte hundarna lösa och utan kontroll så hon började våga gå vägen själv, vad bra!

Nu har jag inte Kajsa, Nalle och lilla Helga utan Xera och hon var inte många månader då hon första gången blev "påhoppad" av dessa lösa hundar. Nu gjorde de inget men deras framspringande gav som alltid sken av att vara anfall på hög nivå.

Xera tog saken bra och har aldrig svarat upp men det har hänt lite väl många gånger att vi träffats och att hundarna, specillt den yngre går till atack.

I dag drog han ikull matte när de var 100 meter bort, husse tog kopplet och vi passerade varandra på lilla grusvägen. Xera tycker inte om dem så hon reste ragg och hade hög svans - givetvis har jag nu ytterligare en aggresiv hund.

Hussen verkar vara en stark typ men hade väldiga problem med att hålla sin hund men trots att hunden låg som en rem utefter grusvägen var han tvungen att säga - "han viftar på svansen så han är snäll!"

Tror inte hunden skulle bitit Xera om han kommit fram men som han såg ut när han försökte slita sig och göra sin manöver - "dig vill jag döda!" det var inget vackert och visst viftade han på sin svans men jag som såg det lite på avstånd håller inte med om att det såg vänligt ut, hundar kan vifta på svansen på olika sätt

det är annars något hon bara älskar, hon började ju jaga fjärillar som liten vapl på ängen och nu har hon lust att göra lika dant med svalorna, problemet är bara att där vi träffar dessa svalor är det liksom inte läge att ha henne lös - hon skulle snabbt lära sig det meningslösa i att jaga dessa.

När jag skulle ta itu med Chivas olater - det gjorde jag snabbt och effektivt, på en kvart och numera räcker det med att höja röstläget så tittar hon bort när hon ser ett rådjur, det som tidigare var det roligaste hon visste att jaga. Hur jag gjorde då, när jag fick bukt med Chivas dumheter vågar jag inte skriva här, blev mobbad när jag beskrev det på ett hundforum så det får förbli en hemlighet för Er.

Att göra på liknande sätt för att få Xera att sluta med liknande beteenden - det fungerar inte - henne får jag övertala att det hon tänkt göra är dumt, fast det var nog lite för mycket förmänskligande men på något sätt kan jag förklara för henne att så göra man inte - det skiter vi i. För om jag tar i med hårdhandskarna på Xera triggar jag henne bara att gå igång ännu mer.

Hon var som tokig på svalorna när vi passerade ladugården men när jag förklarat för henne låg hon sedan på en åker full av svalor och tittade åt ett annat håll - observera att det förekom inget övergrepp, bara en viss övertalning och Xera förstod bra.

På kvällen tog vi en runda kring rådjursåkrarna och idag kom vi så långt att hon tog köttbullar i luften trots att vi såg rådjuren - det finns hopp för även Xera trots allt.

På alla som vet så bra och som delar med sig av "hur det ska vara" men på en rak fråga får man svaret "God dag yxskaft" och så får man ett påstående som är så osannt att man backar.

Xera och hennes matte tar en dag i taget och vi ska på jakt, inte bara för att hitta rådjur ; ))

Fast egentligen är det ju bara så man säger – eller?

Idag var vi på svamptur, Xera i promenad sele och koppel. Är så observant som jag kan vara och belönar varje gång hon markerar kantareller – gör hon ganska ofta ; )

Det var så väldigt mycket rådjur, de sprang upp mitt framför oss och hon var allmänt stökig. Har tränat mycket med henne men vågar inte ha henne lös för tillfället – hon är inte pålitlig/100% och så alla dessa djurungar.

Xera är ganska duktig – lägger sig ner när man säger åt henne och det gör jag när vi hittat ett större bestånd svamp.

När vi tryckte oss igenom snårskogen fick hon tydligen syn på något och ryckte till, jag ramlade raklång, svampen for ut korgen och så tappade jag kopplet. Skrek, hon stannande till men kom inte tillbaka utan gav sig iväg med koppel och allt mitt inne i skogen.

Svor över mig själv som tappat kopplet mitt inne i skogen – vad skulle hända med hunden – tänk om hon fastnade någon stans.

Det tog ca 1 minut så kom hon tillbaka!!!

På kvällen gick vi ut i vår närmaste rådjurskog och tränade kantarellsök - väldigt jobbigt tyckte Xera men vi måste nöta detta varje dag, flera gånger och så småningom, om si så där tio år sitter det kanske ; ))

Xera är mycket bestämd på den punkten, försökte slippa undan att gå på promenad på em med henne då det regnade väldigt mycket men gissa om hon gick med på det - gjorde hon inte, det matte har lovat måste hon hålla ; ))

Nu måste jag gå och leta reda på henne och få in henne så att vi kan sova, får hon bestämma ska man vara ute dygnet runt men det är inte så lyckat nu när det regnar så mycket och drar kallt

Att inte jaga rådjur, stundtals blir jag mer än arg på hunden men hon är egentligen väldigt duktig, men hund och har ännu inte full koll på alla störnignar och vad hon ska kunna.

Har varit inne på ett hundforum och försökt få råd om hur vi ska fortsätta vårt arbete men vände mig tydligen till fel forum för det blev noll svar.