I dag är det en sådan där mörk dag då man känner sig så misslyckad att man inte ”vet sig till”.

Vet att det aldrig är hundens fel utan alltid ägarens så nu känner jag mig helt värdelös som hundägare - på mig och min okunskap – och gissa om jag kände mig dum i dag på hundkursen när Xera löpte ammoniak eller vad man nu kan kalla det – väl uppförde hon sig i alla fall inte ; ))

Allt som hon någon gång lärt sig var som bortblåst idag och ska vi vara ärliga är hon ganska svårkontaktad varje gång på ”skolan”

Har försökt rannsaka mig och lite har jag kommit på, sådant som vi ska ändra på – tex. ska vi aldrig mer komma först och aldrig mer ska vi be vässlans matte att hon ska ta ut sin hund.

 Hade ju tänkt att de skulle få träffas, inte att Xera skulle slingra in mig helt i kopplet på samma gång som vässlan härjade och gjorde mest som hon ville. Men inget av detta är orsaker till att Xera uppförde sig som hon gjorde idag på kursen.

Väl hemma skötte jag vissa saker och sedan tog Xera och jag en promenad för att få lite luft under vingarna och rensa bort en del skit – hon vet att jag är sur på henne men det är inget permanent så vi tränade vidare och ska så göra fortsättningsvis och så ska vässlans matte ta kontakt med oss under veckan så att vi får träffas utanför kursen och försöka få tillstånd ett vettigt förhållande