I går hade jag lust att lämna Xera och åka hem själv men det var lite svårt då vi skulle köra hem Dundra och hennes lillmatte – valpen åkte alltså snålskjuts.

Hon var väl medveten om mitt avståndstagande så hon höll sig nära hela kvällen igår och i natt låg hon i min säng – nära.

Vi tränade mycket på fm. promenad och sedan, när Chiva varit ute och luftat sig var vi alla tre ute på tomten i det underbara höstvädret.

Hundarna lekte mycket mer än vad de gjort på länge – Chiva mår bättre men orkar inte hålla igång så länge som Xera vill så jag fick stor hjälp av henne i mitt arbete med att klippa ner växter för att sedan finfördela dem i kompostkvarnen. Hon hjälpte mig bära, så säger jag när hon försöker sno och tugga sönder alternativt strö ut på gräsmattan. Sak samma vi hade roligt, alla på vårt sätt.

Eftersom Xera var så trött tog jag en promenad med henne, tänkte att då kan jag få bättre kontakt och hon skötte sig ganska bra men så är det där med bilar på vägen och i kväll var de väldigt många bilar med sådana där ”fryscontainer” för hundar och de tar inte minsta hänsyn – ganska typiskt och jag blir så arg på mig själv att jag tog hänsyn till dessa människor i går – de höll på och tränade sina hundar på en äng som jag tänkt passera när jag var på tur med Chiva men jag ville visa hänsyn och givetvis väjde just dessa betydligt mycket mindre än vad bilar normalt gör på vår lilla väg med fri fart.

Nu tränar vi mycket stanna och kom – ännu inte lösa - vi gör framsteg. Sedan är visselpipan införd men än behövs ett ord för att hon ska förstå att hon ska komma.

Vi har kommit på vår nästa cirkuskonst.

Stanna – titta höger – titta vänster och så gå vidare, alltså passera en väg. I morgon ska vi till stora staden och då tänkte vi köra hårt.

Glömde ju nämna dagens ljusglimt:

Det finns en trevlig dam i området, känner henne inte men ibland talar vi några ord med varandra och hon vet att djur kan reagera på att hon går stavgång, har berättat att även kor och hästar kan bli ”rädda” så idag när jag gick åt sidan då hon och hennes man kom gående frågade hon mig – ”har du kvar den stora hunden?” hon måste mena Chiva – Chiva gör intryck på folk när vi kommer gående – hon är stilig och går så fint. Lugnade henne och så började vi tala om valpen och att hon var lite spökrädd. Kvinnan tyckte detta var så spännande att hundar var det i samma ålder som barn – förstod att hon måste arbeta på dagis. Hennes vänlige man frågade om han fick visa Xera stavarna, fick han. Först backade hon men när hon luktat igenom dem, från spets till handtag vart hon lugn och sedan hade vi sådan flax att vi 150 meter senare mötte skrikgubben, som även han går med stavar, som hon flera gånger försökt anfalla – då tittade hon bara och såg att det han hade var ju samma som den trevlige mannen, alltså inget farligt.

Givetvis tackade jag det trevliga paret för att de tagit sig tid att låta valpen nosa.

Vi gick alltså vägen hem och stötte på en massa hemska bilar och valpen är rädd och stressad men hänger med på träningen och ville fortsätta träna när vi kommit hem till grinden – hon skulle inte gå in utan sitta på uppfarten och där var vi nog en kvart eller så och många bilar passerade och vi lärde oss en hel del. Själv har jag lärt mig att en spikmatta vore nog inte helt fel