Nu är jag less och funderar starkt på om jag ska dra, fast jag måste kanske bli bättre i foten så att jag kan gå eller köra bil ; )) är ju en förutsättning om man ska förflytta sig.

Sjukhuset har bestämt att husse är färdigrehabiliterad, det blev han på tre dagar – bockar och bugar över de enorma resurser de tycks ha.

Nu verkar det inte vara så att de kan så mycket eller att de lagt så mycket energi, men han har lagt pussel och väver mycket – vilken minnesträning är det????????

Allt är bara för mycket och jag orkar inte med det längre. Det de är bäst på verkar vara att ljuga men de far så illa med sanningen att det blir deras fall.

Det finns så många fel de gjort och inga vill de stå för och kanske orkar jag strida men det är lite tveksamt fast lite roligt blev det allt, för mig – för dottern vart det lite dystrare.

Än en gång fick vi höra att vi var jämnåriga. Och sambo/dotter då kan det bli lite tveksamt eller så är det så att husse ser gammal ut för idag fick vi höra att de trodde det var två döttrar som kom – dottern är 35 så de tittade nog inte så närgånget på mig ; )) Tycker synd om kära dottern, detta tycks förfölja henne, att mor ser så ung ut men hon tar det bra och menar på att det är positivt – att generna är bra och hänvisar till att mormor som är 77 inte ser ut att vara över 60 och att gammel mormor var väldigt välbevarad som 93 åring.

Husse ska alltså bli utskriven från sjukhuset på torsdag kring lunch och sedan ska hemtjänsten springa ner oss – hur ska jag klara det, lever ju trots allt med mitt lila gips som begränsar min tillvaro väldigt mycket, med två hundar som älskar att hoppa och säga ”trevligt att ses” och kanske i förbifarten riva lite med sina klor och givetvis smutsa ner kläderna och så om de är uppspelta och det lär de vara när det kommer några främmande för 5:e gången en och samma dag, det fixar jag inte när jag är så här illa skadad/har svårt att röra mig. Jag får alltså be om hjälp att ta mig härifrån – hemska tanke att sparbetingelserna i samhället ska få folk att fly från sina hem

Ännu skönare är att jag bytt ut mitt gips idag till ett något smidigare. Det nya är vackert lila och så fick jag en ny sko. När jag kom till sjukhuset fick jag ovett – spruckit gips och förskräckligt smutsiga tår. Urskuldade mig med att det inte gick att böja sig ner och tvätta tårna – en väldigt dålig ursäkt.

Därtill var skon jag hade på gipset ganska smutsig på sulan, tror jag trampat i hundskit när jag var ute på tomten i morse – det luktade så i alla fall – skäms.

När jag kom dit såg jag på anslagstavlan att ortopeden som opererade min hälsena för 5½ år sedan var i tjänst – han kände igen mig! Och redogjorde i detalj för hur han opererat, helt klart var det så som han sa då – inte så vanligt att man gick så länge med avsliten hälsena så som jag gjorde. Då sa han att han hört talas om en äldre man på ett boende som gjort det, gått så länge.

I glädje över att det inte gjorde ont har jag legat på knä, suttit på huk och rensat i rabatterna, burit växter ut och in så nu har jag ONT – får skylla mig själv och lära av läxan så att jag tar det lugnare hädanefter.

I morgon ska jag testa att gå en promenad med Xera – ”gipsdamen” menade att med denna nya sko skulle jag nog kunna gå på promenad med hunden.

Edits matte var iväg och köpte en typ halti (tycker egentligen inte om sådant men nu är det ett akutläge så jag måste testa även sådant jag normalt sett inte skulle) åt henne så jag vågar testa en kort promenad, för drar hon det minsta ramlar jag på en gång, har ju bara benet med den dåliga hälsenan att lita till.

I em. var Dundra och hennes mattar här – gissa om de två damerna hade roligt, de älskar varandra och delar allt – pinnar/rötter/stenar och sådant. Xera har matvägrat ett tag – hon har att ta av, men efter 1½ timme med Dundra åt Xera sin mat och tyckte att det var för lite så förhoppningsvis äter hon i morgon igen.

Än en gång tackar jag den lyckliga stjärnan som sammanförde mig med Dundras och hennes trevliga mattar.

Xera sover och är trött och lycklig - då blir hennes matte nöjd 

Det hjälper om man är en surkärring – husse fick en plats på rehab – helt sjukt att man måste blir besvärlig för att de ska lyssna och tänka på annat än omorganisering.

Sedan kom Edits matte hit och rastade Xera. I morgon tar Dundras mattar över – hoppas de kommer båda två.

Tror att jag ska ringa till någon på sjukhuset och fråga om tårna ska bli blåa. Sedan har jag bestämt mig för att ta det lite lugnare – tycker inte om att ha ont och det får jag på kvällen om jag håller igång för mycket men det är ju hemskt, att inte orka mer

Bråkade ju med någon läkare i fredags om att sambon inte skulle få komma hem, att jag krävde att han skulle få rehabilitering först – vi tyckte inte samma så då blev jag arg och sa att gör som Ni vill, Ni lyssnar ju ändå inte på anhörigas åsikt.

Vet att jag talade men flera olika personer men samtidigt hoppade jag kring på kryckor och fick inte nudda marken med foten, gipset hade ju inte torkat, men jag minns tydligt att läkaren ringde tillbaka och sa att då inställer vi måndagens möte men de lät inte bli att faxa papperna till kommunen, så som hon sa!

Mannen från kommunen – biståndshandläggaren, han ringde i fm. egentligen väldigt tidigt i morse. Ursäkta om jag blir lite skadeglad men sjukhuset hade retat upp honom så han engagerade sig – det tackar vi för.

På egen hand hade de bestämt sig för att skicka hem sambon på skärtorsdag, för gott.

Allt är bara så mycket för mycket att jag inte orkar med det och när vi satt i det där väldigt begränsat vård planerings mötet idag nickade jag till att de skulle skicka hem Nils men hann inte säga ”Gör det men var medvetna om att då flyttar jag!” men så kom dottern med en klok kommentar och avbröt mig.

Som sagt – allt är bara för mycket och jag har inte lust med deras dumheter och inte tänker jag bli en gratis resurs – fast självfallet vill jag att sambon ska återhämta sig men eftersom det är sjukvården som gjort fel – det är de som ställt till det så därför tycker jag de ska ta sitt ansvar.

En ynnerst – i morgon ska vi få möjlighet att träffa en läkare, han som skulle ha varit med på mötet idag, fast vi har ingen möjlighet att åka dit så det får bli per telefon – treparts hur det nu fungerar

Som sagt det är lite för mycket just nu fast ingen bryr sig men jag är en surkärring så på något sätt löser sig, får vi hoppas

Som jag har bråkat med sjukhuset idag, man kan nog säga att jag satte foten i golvet – den gipsade så det small till ; ))

Nu har vi dottern här – hundarna har fått promenader och mig körde hon till sjukhuset så nu har de datafotat foten.

Goda räkor har vi också ätit - döttrar är bra att ha

Var på inkallningskurs i går kväll – första gången och använde även lina för första gången. Xera sa – du är dum jag vill leka med Dundra istället och så ramlade jag. Satte mig snabbt i bilen och åkte hem, la på is och höll foten i hög läge.

Fick tid hos läkaren och hon ordnade även en tid på röntgen – allt gick så fort och lätt men sedan sa hon som fotat – ta med dig bilderna och åk tillbaka till doktorn som visade mig en spricka i fotleden.

Nu har jag gips upp till knäet och ska så ha i sex veckor, fast det undrar jag – hoppas jag att jag inte ska behöva.

Xera och jag har snälla vänner som ska hjälpa oss.

För tillfället är det lite jobbigt, gipset får inte belastas på ett dygn och jag vet inte hur jag ska ta mig upp för trappan, eller det vet jag ju, man kan hasa sig upp på ändan men sedan ska jag resa mig och upp i sängen – inte lätt då det friska benet är det med utbyt hälsena och helt förtvinad vadmuskel, fast efter ett dygn blir det lite enklare men inte helt enkelt

Det började inte så bra men på något sätt vände det så jag fick lite energi och så träffade Xera några kompisar och jag kom mig för att lägga ett spår som fick ligga alldeles för länge men hon tog det klockrent – lilla hjärtat.

Nu har vi mycket trevligt att se fram mot, fast först kommer husse hem i morgon på permis – medger att jag har viss fasa inför detta.

Som sagt idag var det en sådan där fruktansvärt hemsk dag – tror att jag sovit för mycket och blivit för utsövd, så att det kändes hur jobbigt livet är så när Xera blev rädd och skällde på ”fiskarStig” – en sur gubbe så slog det över och jag tappade kontakten med verkligheten – orkade liksom inte med livet och blev arg på min oförstående hund – tålde inte att hon var på tåspetsarna och kände av rådjuren som nyss passerat stigen vi gick på.

Hon hämnades – la henne i hallen som jag brukar och stängde av med galler in mot resten av undervåningen (när jag var på tur med Chiva) och det brukar räcka men idag gick Xera upp och la sig i min säng – all leran hamnade på de rena lakanen ; )))

Men sedan var Xera och jag på Backamo och träffade Dundra och Freja – roligt värre och sist av allt gick hon spåret jag lagt två timmar tidigare – hon är superduktig Xera men man ser tydligt var vinden varit framme.

I morse var allt vitt och rent ute men nog är det lite väl sent för snöoväder – vid denna tidpunkt på året.

Förhoppningsvis är detta den sista snön denna sida midsommar.

På måndag ska den gröna bilen besiktigas – jag har mina farhågor men hoppas det inte blir alltför dyrbara ingrepp. Den blå bilen är på verkstad för att få ny tank och avgasrör men affären hade levererat fel sorts tank så …. Vem vet hur länge det dröjer och hur dyrt det blir. Har stor beslutsångest – varför sålde jag inte bilen som den var, för en av bilarna måste jag göra mig av med och den blå är nog den som först åker, fast egentligen skulle jag vilja göra mig av med båda två och skaffa en Volvo.

På något sätt är jag avundsjuk på sambon – han har det inte så roligt på sjukhuset men slipper väldigt mycket bekymmer och maten får han serverad och han slipper städa men han har ju inte Xera hos sig jämt, så som jag!

Xera är mitt hjärta men nog är det fantastigt – vad mycket en hund förstår och att Xera är helt införstådd med att husse har sina begränsningar och att det är hennes uppgift att hjälpa honom.

Xera tränades ju i sjukhusmiljö redan då hon var 8 veckor och lärde sig och det sitter i.

När vi kommer fram till sjukhuset vet hon precis hur det fungerar, att hon ska ligga kvar i bilen och vänta till dess att jag varit upp och hämtat husse – sedan ska hon skynda, skynda för att hälsa på honom men när hon väl gjort det lägger hon sig så snällt och lugnt på marken.

Xera sitter inte upp för vi brukar sätta oss i rök kuren och massor av människor fimpar sina cigaretter och det luktar pyton – tycker hon, jag håller med.

Vad som helst kan hända, antingen ligger hon stilla eller i extremfall så sätter hon sig upp och tittar – hur lugnt som helst, annat än när det bara är hon och jag.