Idag trivs vi tillsammans - Xera och matte.

 

Vår dag började tidigt, husse skulle till tandläkaren redan 7.30 och det tar tid för honom att komma igång på morgonen så vi gick upp väldigt tidigt och när vi åkte hemifrån strax före sju var det så mörkt att vi var tvungna att ta hjälp av ficklampan.

 

Xera tog med sig sin matte på en rundvandring i Uddevalla, det var fullt med renhållningspersonal och mängder av bilar med folk som skulle till jobbet men hundar var det dåligt med. Antingen sover Uddevalla hundarna länge eller så är de inte så många.

 

Stan är inte så stor och husse var länge hos tandläkaren så vi stod länge, minst 20 minuter på en gräsmatta med utsikt över tandläkarens rum och utgång och då la sig Xera ner och låg helt stilla medan folk, cyklar och bilar passerade bara några dm från henne men så såg hon en hund på andra sidan gatan och då spetsade hon öronen och reste sig och när hunden inte ens tittade åt hennes håll så tjöt hon på Xera sätt – ”ville ju umgås med dig!”

Xera är en ganska cool hund egentligen och klarar det mesta, som inte är för svårt.

I går hade jag lust att lämna Xera och åka hem själv men det var lite svårt då vi skulle köra hem Dundra och hennes lillmatte – valpen åkte alltså snålskjuts.

 

Hon var väl medveten om mitt avståndstagande så hon höll sig nära hela kvällen igår och i natt låg hon i min säng – nära.

Vi tränade mycket på fm. promenad och sedan, när Chiva varit ute och luftat sig var vi alla tre ute på tomten i det underbara höstvädret.

 

Hundarna lekte mycket mer än vad de gjort på länge – Chiva mår bättre men orkar inte hålla igång så länge som Xera vill så jag fick stor hjälp av henne i mitt arbete med att klippa ner växter för att sedan finfördela dem i kompostkvarnen. Hon hjälpte mig bära, så säger jag när hon försöker sno och tugga sönder alternativt strö ut på gräsmattan. Sak samma vi hade roligt, alla på vårt sätt.

 

Eftersom Xera var så trött tog jag en promenad med henne, tänkte att då kan jag få bättre kontakt och hon skötte sig ganska bra men så är det där med bilar på vägen och i kväll var de väldigt många bilar med sådana där ”fryscontainer” för hundar och de tar inte minsta hänsyn – ganska typiskt och jag blir så arg på mig själv att jag tog hänsyn till dessa människor i går – de höll på och tränade sina hundar på en äng som jag tänkt passera när jag var på tur med Chiva men jag ville visa hänsyn och givetvis väjde just dessa betydligt mycket mindre än vad bilar normalt gör på vår lilla väg med fri fart.

 

Nu tränar vi mycket stanna och kom – ännu inte lösa - vi gör framsteg. Sedan är visselpipan införd men än behövs ett ord för att hon ska förstå att hon ska komma.

 

Vi har kommit på vår nästa cirkuskonst.

Stanna – titta höger – titta vänster och så gå vidare, alltså passera en väg. I morgon ska vi till stora staden och då tänkte vi köra hårt.

 

Glömde ju nämna dagens ljusglimt:

Det finns en trevlig dam i området, känner henne inte men ibland talar vi några ord med varandra och hon vet att djur kan reagera på att hon går stavgång, har berättat att även kor och hästar kan bli ”rädda” så idag när jag gick åt sidan då hon och hennes man kom gående frågade hon mig – ”har du kvar den stora hunden?” hon måste mena Chiva – Chiva gör intryck på folk när vi kommer gående – hon är stilig och går så fint. Lugnade henne och så började vi tala om valpen och att hon var lite spökrädd. Kvinnan tyckte detta var så spännande att hundar var det i samma ålder som barn – förstod att hon måste arbeta på dagis. Hennes vänlige man frågade om han fick visa Xera stavarna, fick han. Först backade hon men när hon luktat igenom dem, från spets till handtag vart hon lugn och sedan hade vi sådan flax att vi 150 meter senare mötte skrikgubben, som även han går med stavar, som hon flera gånger försökt anfalla – då tittade hon bara och såg att det han hade var ju samma som den trevlige mannen, alltså inget farligt.

Givetvis tackade jag det trevliga paret för att de tagit sig tid att låta valpen nosa.

 

Vi gick alltså vägen hem och stötte på en massa hemska bilar och valpen är rädd och stressad men hänger med på träningen och ville fortsätta träna när vi kommit hem till grinden – hon skulle inte gå in utan sitta på uppfarten och där var vi nog en kvart eller så och många bilar passerade och vi lärde oss en hel del. Själv har jag lärt mig att en spikmatta vore nog inte helt fel

I dag är det en sådan där mörk dag då man känner sig så misslyckad att man inte ”vet sig till”.

 

Vet att det aldrig är hundens fel utan alltid ägarens så nu känner jag mig helt värdelös som hundägare - på mig och min okunskap – och gissa om jag kände mig dum i dag på hundkursen när Xera löpte ammoniak eller vad man nu kan kalla det – väl uppförde hon sig i alla fall inte ; ))

 

Allt som hon någon gång lärt sig var som bortblåst idag och ska vi vara ärliga är hon ganska svårkontaktad varje gång på ”skolan”

 

Har försökt rannsaka mig och lite har jag kommit på, sådant som vi ska ändra på – tex. ska vi aldrig mer komma först och aldrig mer ska vi be vässlans matte att hon ska ta ut sin hund.

 

 Hade ju tänkt att de skulle få träffas, inte att Xera skulle slingra in mig helt i kopplet på samma gång som vässlan härjade och gjorde mest som hon ville. Men inget av detta är orsaker till att Xera uppförde sig som hon gjorde idag på kursen.

 

Väl hemma skötte jag vissa saker och sedan tog Xera och jag en promenad för att få lite luft under vingarna och rensa bort en del skit – hon vet att jag är sur på henne men det är inget permanent så vi tränade vidare och ska så göra fortsättningsvis och så ska vässlans matte ta kontakt med oss under veckan så att vi får träffas utanför kursen och försöka få tillstånd ett vettigt förhållande

Hästen går ibland i en hage utefter vår promenadväg. Xera är väldigt nyfiken på hästar och vill väldigt gärna gå nära staketet men i de fall det är elstängsel får hon inte, kanske är jag överbeskyddande, sak samma en vacker dag kommer hon att få sig en stöt eller två men det får komma senare.

 

Denna häst gick bakom ett fårstängsel och Xera gick så nära som möjligt. När hästen kom fram blev hon lite rädd och tog skällande ett hopp bakåt men det var så spännande att hon var tvungen att gå fram igen och samma hopp tillbaka och än en gång började hon skälla. Då blev jag arg och drog iväg henne och hästen följde med på sin sida staketet.

Nu hade den värsta rädslan gått över så de stod och nosade på varandra – hela hästen luktade så spännande och han tycktes uppskatta slickningarna. Ibland tittade Xera på mig som om att hon ville fråga mig/säga – ”ser du vad jag vågar”

 

Nästan hemma hade upplevelsen gått in – och Xera blev som tokig och började slita och bita i sitt koppel.

 

Annars är det mesta som tidigare, fast rädslan för mörker verkar avta – nu behöver hon inte ha sällskap ut på gräsmattan när hon ska uträtta sina behov.

 

I morgon är det kurs igen och vi ska hämta upp Dundra och hennes lillmatte och åka dit gemensamt.

Egentligen skulle vi kunna gå upp till Backamo, det är bara 2 km, men då får vi problemet med var Xera ska vara medan ägarna är inne och har teori och så blir det nog lite väl mycket för en så ung hund som henne, menar promenaden och så två timmars aktivitet men snart är hon äldre så då går eller cyklar vi. Allt förutsätter att vi inte blir utslängda pga. störande av ordningen

Vi har haft en ganska lugn dag, valpen Xera och hennes matte

I morse – väldigt tidigt, var vi med husse till vår största stad och då passade vi på att ta en runda.

Xera behöver träna på bilar – hemma på vår väg vill hon jaga dem. Har en känsla av att hon är lite av en polishund och talar om för dem att de kör på tok för fort, för det var så det började – det var då hon blev rädd och så gjorde ju givetvis jag något fel och befäste det hela. Men bortsett från det uppskattar hon våra stadspromenader och när bilarna inte kör så fort är det inga problem och så stöter vi ju på hundar i stora staden – jätteroligt tycker Xera, även om de är små och gör utfall, helt klart har hon inte förstått det där än men det kommer säkert med högre ålder.

 

Sotaren kom idag och ställde sig vid grinden och hojtade och då gick Xera fram och gav till ett skall men slutade genast när jag sa till och följde snällt med mig till huset och gick in!! Tror hon blev en smula rädd för sotaren – stor och svart och så lutade han sig över grinden. Hon fick vara inne medan han var här – han stänger aldrig grinden efter sig. När han gick upp på taket och väsnades tjöt hon lite men det var inte fel – går någon på taket ska hon tala om det, lite får hon allt vakta även om jag vill att hon ska bli väldigt social.

 

Annars så har hon mest hjälpt mig att gräva hål och sådant där annat nödvändigt samt att sno planteringsspade och hacka – sådant är hon väldigt duktig på. Glömde att hon blev helt salig när jag hittade en kvarglömd vattenslang och hon fick hjälpa mig att bära den till förvaringen. Det kan hon, att slangar får hon hjälpa till med men inte elkablar – de är väldigt förbjudna. Hoppas nu att hon kommer ihåg det i morgon när vi ska dra ut elkabeln och tvätta mattor och lite annat.

 

Vi var även på en runda i området men då fick hon fnatt och eftersom inkallningen är lite dålig får hon inte vara lös för tillfället, snarare kräver jag att hon ska lägga sig ner mitt bland alla dofter – stackars hund!

 

Fast det var nog ännu mer synd om henne i går, då när vi gick i en kohage och hon inte fick äta ko skit – då blev hon trött på mig och dumma förbud. Antar att Ni håller med henne i att hon haft otur och fått en bedrövligt tråkig matte.

Chiva är min storasyste och av vinhundsras - detta är mattes eget namn, hon är dålig på att stava.

Nu ska jag försöka lägga in en bild på oss två - andra försöket

Hejsan!

Här har Ni mig - Xera, jag är en schäfer dam på sju månader som har matte till hjälp med att skriva om våra upplevelser.

 Vi går på kurs, matte och jag – mest matte, och där har hon blivit itutad att hon ska ha mig i lina så att jag inte ska kunna göra egna utflykter.

Hon är snål matte så istället för att köpa en lina på djuraffären gick hon till de som sålde båttillbehör och köpte en – den var vit och jag såg på en gång och förstod vad som var på gång så givetvis gjorde jag precis som hon sa, speciellt som jag trasslade in benen i linan matte fumlade med – matte borde nog gå en extra kurs.

 

På återseende

 

Xera

Den 14:e mars 2008 föddes valpen som senare blev min Xera. Namnet kom husse på - det skulle börja på X då det var Monikas X kull och nog är det fint även om jag aldrig trodde att jag skulle komma att kalla henne för det.

Ett tag hette hon Vera och på sitt sätt passar hon att heta så - hon är stundtals lite velig - veliga varlpen Vera, men nu är hon Xera men lystar till det mesta och valpen mest.

Hon har de finaste anorna i familjen - Heratopets Xera