Aldrig mer att jag kommer att vara snäll mot någon, med snäll menar jag givmild – för det uppfattas oftast som om man är enfaldig och risken finns att den som står som mottagare börjar förvänta sig och istället för att säga tack kan vissa individer börjar kräva.

Skillnaden är väldigt stor och jag funderar  vidare på vilken typ av människa det är som börjar ställa krav och vilka som uppskattar vänlighet.

Hamnade själv i en sådan "relation" med en vän som jag först bara gav saker som jag själv inte hade användning för. I allra första början fick jag annat tillbaka och jag gillade kvinnan som var full av historier  som hon berättade på ett väldigt bra/roligt/fängslande sätt, mest om hur dumt folk bar sig åt mot henne, alla var så dumma mot henne och som utnyttjade henne – stackaren!

Värst var nog hur hennes barn uppförde sig mot henne, aldrig att de hörde av sig, inte ens på julafton eller när hon fyllde år, fast hon skickade både julklappar och paket till dem och deras respektive då de fyllde – vilka hemska barn hon hade, så synd det var om henne.

Nu när jag ser tillbaka erkänner jag att jag på något sätt adopterade henne som mormor/farmor – hon var ju i min mors ålder men ändå blev hon detta, ett surrogats ”bästemor” fråga mig inte varför, jag har funderar mycket på varför jag placerade henne i det äldre facket.

Men med tiden skapades en tycka synd om relation hon var så fattig, var hon inte alls – i själva verket hade hon en bra ekonomi.

Jag erkänner att jag tyckte om, eller kanske snarare uppskattade henne - Märta Stina, men tyckte också väldigt synd om henne, mest för hennes hemska barns skull och så alla andra som var så elaka mot henne.

Jag förnekar inte att hon gav mig mycket stöd och samtalsterapi men vi får inte glömma att även jag lyssnade på henne, när hon berättade om hur dum någon varit mot henne.

Nu orkar jag inte skriva mer denna gång men kontentan är att när Märta Stina inte fick bilen jag ”lovat” henne – då blev hon arg på mig och sedan började hon vara otrevlig, det började alltså med några böcker och slutade med en bil!

Historien om bilen berättar jag en annan dag och så måste jag från början påpeka att jag lovade att hon skulle få den gamla bilen om jag själv fick den, fast till den sista delen av meningen hade Märta Stina inte lyssnat, hon hörde bara att hon skulle få .....