Vet att denna bloggen upprört många, speciellt mig själv men nu önskar jag att alla lämnar den så att jag kan fortsätta använda den som en dagbok men då måste som sagt alla andra ge sig iväg, hjälper det om jag skriver - Ni är inte önskvärda?

Vet Ni vad?

har man inget liv och inga promblem så kan man reta sig på det mesta, men råkar man ut för livets realitiviteter/problem så förefaller skvaller och allt sådant som väldigt småaktigt och även om jag skrivit av mig en massa ilska här så inser jag i dagsläge att det bara är barnsligt, lika barnsligt som det är att fortsätta bråka, alltså "Lev Ert liv och låt mig leva mitt liv".

Det känns så skönt att ha ett eget liv, hade jag inte tidigare fast det är nog svårt för vissa att inse