Sitter och rensar bland gamla mail och då blir jag påmind om vilka idioter jag haft som "vänner" men mest arg är jag på mig själv som varit så dum .

Erkänner att jag tar på mig en väldigt stor skuld - att jag lät mig duperas så som jag gjorde.

Vare sig Märta eller hennes son Gunnar har någon som helst förmåga att se bortom sitt egna inskränkta liv och förstå vilken skada de orsakat andra - ligger säkert i deras gener .

Märta är ju uppfödare och funderar en hel del på detta med bra och dåliga gener, frågan är om det märks i hennes hunduppfödning – vissa påstår att hon är duktig på det och andra motsatsen, själv har jag ingen åsikt.

Dottern som var med mig en gång när jag ”tittade förbi” Märta tyckte att man kunde ringa någon slags djurskydds myndighet och anmälla - dottern blev helt förskräckt över att någon kunde ha så skitigt inne hos sig som Märta hade, med hundar som lyfte på benet och kissade inne men det är ju inte anmälningsbart att man inte tränar hundarna att bli rumsrena - den enda som lider av det är ju fastighetsägaren och är det densamma som djurägaren så är det ju upp till var och en att leva i ett konstant kiss och bajs och antagligen vänjer sig luktsinnet vid doften - fast vilket liv, att leva med att ett större antal hundar som kissar och bajsar inne - inbillar mig att de flesta djurägare skulle bli galna och göra något åt saken, kanske rasta dem lite oftare, men Märta orkar oftast inte ens böja sig ner och ta bort hundskiten. När mattorna blir för ner bajsade så slänger hon dem och köper nya

Sak samma nu gnällde jag på övertid  - vem vet, kanske tar jag tag i saken i morgon - frågan är om man bara ska negligera att folk beter sig som dessa två gjort eller om man ska ge tillbaka?

Tror inte jag orkar rota i skiten - de som sitter i hundskiten kan ju hålla på med sitt kletande och den övriga befolkningen kan rynka på näsan över deras doft och hålla sig på avstånd.