Att gå på kurs med Xera klockan 19 - 21 och att nästa morgon få iväg sambon på träning. Han ser träningen som ett straff men omgivningen vet att han behöver den.

För att få med honom dit får jag bråka, hota och muta och det är inte alltid jag lyckas, men idag gjorde jag det!!

Och så var det strulet med byggfirman om virket som de glömde bort att leverera - de hade tusen undanflykter men sak samma - det finns fler affärer att köpa från och de var inte den billigaste.

Sedan var jag så dum att jag började baka! Hur kan man vara sådan idot att man gör det i denna värmen, bortsett från att allt bröd var slut men i alla fall.

Medan vissa degar jäste - bakade på fem liter, gjorde jag några sockerkakor men även där tänkte jag mig inte för, att göra fyra när ugnen rymmer tre! Men jag gjorde en skinka också, en färdigkokt som jag bara värmde och till den färdigkokta ingår det spad, av det gjorde jag hundgodisar som nu står i ugnen - ska inte sätta på ugnen på flera månader nu

Går ju egentligen på sjukgymnastik efter remiss från ortopeden, efter fotledsfrakturen - gipset togs bort den 7:e maj i år.

Fast innan dess gick jag hos sjukgymnasten pga. problem med nacke och armarnas fäste, fick avbryta den träningen när jag skadade foten och inte kunde köra bil.

Men så ramlade jag ju och skadade ryggen och sjukgymnasten skickade mig till läkare som skickade mig vidare till

"fotgrafering" som konstatrade kotkompretion och frakturer på två kotor- väldigt ont.

Nu har jag inte ont i ryggen längre - nu har det friska knät börjat spöka och sjukgymnasten höll med om att det var både svullet och varmt men om det är ledband/miniskel eller bara utslitet går inte att fastställa då jag går på så starka mediciner. Ärligt talat tycker jag att det är nog nu - livet borde består av annat än skador.

Men idag var det ett trevligt återbesök hos en gammal vän - sjukgymnast som skämtade om att jag bara höll mig till de nedre delarna av kroppen - hon hade missat den onda nacken men lovade henne att nästa gång ska jag bryta en arm - för jag tror inte det gills att jag bröt långfingret , det är nästan läkt och har ju inte så stor betydelse i tillvaron.

Tog på mig baddräkten som jag fick av dottern i höstas och använde den idag när Xera och jag var vid sjön.

Försöker komma ihåg när jag badade sist och det var innan vi köpte detta huset, det gjorde vi för 15 år sedan!

Som sagt vad gör man inte för sin hund ; )) Fast hon blev mest förtvivlad, att hon inte vågade släppa botten så att hon kunde ta godisen ur min hand och att jag var så mycket längre ut i vattnet, men strax vågar hon

Allt som går sönder blir bättre, även min rygg så i dag har jag börjat trava ved men är ganska missnöjd med den - det är mest bara småbitar, fast jag har ju bara börjat så det visar sig kanske vara helt annorlunda.

Detta år tar allt väldigt mycket mer tid än tidigare år - förhoppningsvis travar jag mer noga så att det inte rasar ; )) så som det gjort de senaste åren

Husse mår inte så bra, har har liksom tappat gnistan och vem skulle inte ha gjort det om man varit i hans sits. Och tyvärr har jag inte alltid tålamod, fast egentligen tycker jag att jag är väldigt saktmodig och att tröskeln är enorm fast allt passerar ju inte

idag, skrev adresser på kort som sambon sedan fick skriva till sina tvillingsystrar som fyller år i morgon.

Skrev ett neutralt brev till den systern som nyligen förlorat sin dotter i cancer.  Vi var inte bjudna på begravningen och vår dotter som ska fylla 36 år tror sig minnas kusinen men sonen som är 2½ år yngre minns henne inte så vi har inte umgåtts speciellt mycket men eftersom sambon umgåtts mycket med henne i yngre år ville vi visa vår aktning men när vi fick veta att det skulle bli en mycket välbesökt begravning bestämde jag mig för att vi istället skulle skicka blomsterchecker - hoppas brevet kommer fram.

Men nu kommer jag ihåg att jag skulle skrivit och skickat ytterligare ett brev, måste alltså ta ut bilen och hitta en brevlåda ännu en gång denna veckan.

Skadan i ryggen läker och gör så sakta mindre ont men nu har ett knä börjat stöka - aldrig ska man få vara glad och nöjd, men det är jag i alla fall

då kan det ju bara bli bättre så förhoppningsvis går jag bättre i morgon och lägger jag mig inte ner på knä och skurar golven har jag säkert inte lika ont i knäna.

Håller med om att jag får skylla mig själv men det var så smutsigt att jag mådde fysiskt dåligt av det och därför la jag mig ner och drog över golven med en lite trasa.

Nu är det ju inte inbillning att jag har väldigt ont, läkarna har ju konstaterat skadan, ganska stor, och jag har fått extremt starka tabletter, som jag inte vågar ta. Men med ren vilja klarar jag av att fortsätta livet bara för att jag måste.  Husse klarar sig inte, fåglarna är helt beroende och så har vi hundarna – inte roligt att det finns så många som är beroende, önskar att jag kunde stanna i sängen och ligga kvar där en vecka eller ett dygn i alla fall. Fick tag i vedgubben i kväll och första lasset kommer snart, denna veckan, funderar mycket på hur jag ska klara av att trava ved med den trasiga ryggen och trava den måste jag för att få plats för all veden som vintern kräver, men tänker som så att om man tar allt i små etapper så kanske det går och så får jag fråga sjukgymnasten hur man bär och travar ved på ett agronomiskt sätt.

Matte har lärt sig leva med ryggen så det blir säkert bra i slutändan och den blå bilen klarade av att ta sig fram och till baka till lilla samhället - toppen! Nu återstår bara att leta reda på en tid på bilbesiktningen och få skrället att gå igenom.