Förra måndagen var vi på vård planeringsmöte för husse, då sa man att det inte var någon idé att flytta honom till en rehab avdelning eftersom han inte skulle göra tillräckliga framsteg på de fyra veckor han kunde få vara där.

Förra tisdagen flyttades han helt plötsligt till en rehab avdelning och i morse ringde en kurator och sa att nu var han färdig vårdad, det tog bara tre dagar; onsdag, torsdag och så tisdag – under påskhelgen var han hemma på permission - snabba ryck alltså.

 

Xera är otrolig på att läsa mina innersta tankar – hon vet saker innan jag själv tänkt klart tanken och nu vet hon att jag ska åka ensam på hundkursen – hon sitter ute på trappan och hoppas på att kunna övertala mig till att hon ska få följa med. Eftersom jag har så svårt för att gå blir det dumt att ta med henne, jag får lära mig av de andras misstag.

 

Vi tog en kort liten promenad idag, hon tyckte det var väldigt konstigt – jag går ju så sakta men vi tog oss runt en liten kort promenad och så småningom får jag nog upp farten

Husse är hemma på första övernattningen, här är/har det varit barn och andra också.

 

Hundarna får promenader och jag har också fått hjälp med viktiga saker men bäst av allt – sonen sitter och spelar schack med sin far – det måste vara bra hjärngympa.

 

På tisdag morgon ska de titta på gipset – det har sprucket så något måste de göra åt det – hoppas på ett mindre och behändigare så att rörligheten blir bättre.

 

Nästa vecka ska jag börja skrapa på övre altanen – mycket jobb men nödvändigt så att det överlever några år till.

 

Xera vill inte gå ut – nu har omgivningen börjat smälla,borde vara förbjudet nu när det är så torrt

Vi hänger fortfarande med, är mest oroad över hur Xera ska klara av denna långa tid med vårt stilla liv.

 

Men nog har vi tur som har så goda vänner som Edits och Dundras mattar som hjälper oss och som bara är ett samtal bort.

Nu är det påskhelg och hit kommer en massa folk som kan gå hundpromenader – en liten andhämtning för mig

Nu har dottern varit här och hjälpt till och hundarna bara avgudar henne, var och en på sitt eget sätt.

 

Dottern har slitit denna helg med allt hon skulle göra för mig.

 

När allt var klart satte hon sig vid köksbordet och så nös hon – Xera kom springande, hoppade upp och tröstade henne – Xera tror att en nysning betyder att man är väldigt ledsen och behöver tröst.

Sedan försvann hunden och dottern tyckte det var så trevligt med hundkram att hon på konstgjord försökte framkalla en nysning – ingen reaktion från Xera.

 

Nu börjar jag landa i mitt gips – vart så chockad, att detta skulle hända nu – var liksom bara för mycket och redan från första början blev allt fel.

 

Samma kväll – 1:a april, också ett april skämt! Glömde jag ställa för grinden in till matrummet och i köket stod en liten spann med 3½ liter valpfoder. Xeras fodertunna var fylld av det nya fodret och det i lilla spannen skulle jag ha att blanda i den första tiden, så dum var jag att jag inbillade mig det.

 

Spannen stod kvar på bänken, bara lite längre ut men nästan tom, kvar var bara 1½ dl och Chiva var ganska mätt. Frukost fick hon inte – gissa om jag var arg på henne!

 

Var ju på VC, röntgen och än en gång VC och fick veta att foten var inte ok, sedan tog jag mig hem och släppte ut hundar och gav dem mat men inte ville monsterhunden ha något – hon var ju fortfarande full i magen.

 

Grät faktiskt, fast utan tårar när jag fick veta att jag skulle bli gipsad – hur skulle jag fixa livet då????

 

Ensam i ett två plans hus, där sovrum och toalett finns där uppe och med två hundar och en panna i källaren, en panna som ska eldas med ved och 6 km till affären.

 

När man får sitt gips får man inte stödja på det de första 24 timmarna – gissa om jag ramlade många gånger och så rädd taxi snubben var, tydligen är det deras jobb att se till att man kommer hel, inte mer trasig i alla fall, hem igen.

 

Öppnade dörren och kände en stank som var obeskrivlig – Chiva hade haft dålig mage och hela övervåningen var full av ”små” högar.

 

Hade ingen möjlighet att ta mig upp på övervåningen på två ben så jag satte mig på baken och hasade mig upp och väl uppe kunde jag inte ta mig upp så jag kravlade mig omkring. Först hämtade jag papper och ett kärl och sedan tog jag hand om högarna och samtidigt svor jag något hemskt.

 

Minns inte hur men jag hasade mig upp för trappan än en gång och på något sätt tog jag mig upp i sängen så där sov jag på natten men nästa morgon var det samma sak, fast då var det undervåningen som var drabbad av Chivas dåliga mage.

 

Den 2:e april klockan 15.00 bestämde jag mig för att nu måste gipset hålla, även om det inte gör det så då tog jag mig ner i pannan och började elda.

 

Dottern kom strax efter och med hennes hjälp landade jag och fick tillbaka livsgnistan.

Sådant ger mardrömmar och ärligt talat är jag fortfarande förvånad över att den gröna bilen slapp igenom förra året – handbromsen tog stor skada när jag körde omkring med den i och så har vi ju skakningarna när man bromsar, de har förekommit sedan vi köpte bilen men det var ju mest husse som använde denna och han tyckte ju om att gasa och bromsa så han höll väll ordning på de detaljerna.

 

När jag hade bilen inne på macken i höstas för att de skulle hjälpa mig med lite översyn så fick jag veta att jag körde för fegt och att bilen stått för länge – hatar att köra bil och tycker att ansvaret för två stycken är för mycket för mig – hatar bilkörning och skulle mycket hellre ha häst och vagn.

 

Alltså så är gröna bilen en sådan där man bara trampar lite på gasen och så far bilen iväg och man får fortkörningsböter.

 

Tanten använder sällan bromspedalen – motorbromsen fungerar bra och jag kör överhuvudtaget ekonomiskt, det kan alltså bli dyrt – rostiga bromsskivor och sådant.

 

Xera var givetvis med och satt i bakluckan och som vanligt kom någon och förälskade sig i henne och bad att få hälsa – fick han så jag öppnade luckan och Xera blev överlycklig.

Sedan skulle han stänga luckan men då hoppade hon ur och började umgås med alla andra hundar som var där – dörrarna var speglar så där fanns mängde av Xera kopior.

 

Det blev hundjakt och hon tillfångatagen ; )) av en skamsen besiktigare. Då sa jag att hon får stanna ute och socialtränas, han plockade fram koppel – att gå på den farliga gallerdurken och sådant, inte alls konstigt tyckte Xera men alla dessa grejor i taket, hennes ögon gick i kors.

 

Vi hade tur och fick en synnerligen trevlig besiktigare vid namnet Lotta – visste Ni att av 1 300 är det bara 55 kvinnor?!

 

Sak samma när vi skulle titta under bilen så sa jag åt Xera att ligga ner och det gjorde hon – våra hundpromenadkompisar och fröknarna på hundkurserna har säkert svårt att tro på mina berättelser om hur lugn hon kan vara men jag ljuger inte – fråga personalen på besiktningen i Uddevalla så får Ni veta – detta trots att lokalen var full av andra hundar, i och för sig Xera kopior ; ))

 

När man inte klagade på handbromsen förra året blev jag mycket förvånad så det var väntat att det skulle komma upp – hoppas det går att reglera med en enkel justering, så som Lotta antog, för när man väl drog åt var det helt ok bromsverkan, tyckte hon men jag är tveksam men det är alltid roligt med positiva människor.

 

Att bromsskivorna är lite felaktiga är jag den första att hålla med om – det skakar när man bromsar men flera menar på att jag är för feg med att använda bromsen – undrar om suttit med i bilen och upplevt mig som bilförare?

 

Sak samma Lotta testade att bromsa och gasa på samma gång och visade mig hur bra det tog på rosten så hon tyckte jag skulle göra samma sak och höll med om att ekonomisk bilköring är bra men kan kosta bromsar om man bor på västkusten och allt salt och så skrev hon bara ett ”bra att veta” istället för en tvåa – kan jag tacka charmiga Xera för.

 

Sedan besökte vi husse och som vanligt skulle han ut och röka och när han väl sitter i rökkuren och Xera hälsat på honom så ligger hon snällt på marken. Men när den lilla flickan kom och bara ville hälsa fick vi tala om att det får hon gärna men inte med korv – den tar Xera om hon får en möjlighet. Korven togs omhand och flickan klappade och Xera slickade bort senapen runt munnen i brist på annat.

och det är även matte och i viss mån Xera.

Själv har jag en känsla av att jag åldras minst tio år på dessa söndagar.

 

Vi har haft sambo/husse hemma på permission och även om det är trevligt så är det samtidigt väldigt jobbigt – han har ju så dåligt minne och ställer samma fråga kanske 40 gånger per timme och har ingen som helst uppfattning om vem han är – det är hemskt, fruktansvärt att ett ofarligt ingrepp kan få dessa följder.

 

Förra gången husse kom hem satte sjukhuset honom i en taxi som tog honom på en stor vända så då fick vi vänta flera timmar på honom – samåkning ska man använda sig av, menar inget annat men då var dottern och hennes sambo här så vi var tre personer och två hundar som satt här och väntade länge.

 

I dag hade vi ställt om klockan och jag skulle bli ensam med husse så jag bad personalen att han skulle åka senare från sjukhuset. Försöker träna husse så jag ringde till sjukhuset och bad dem informera honom om tiden samt att be honom ringa mig och berätta – tänker nog inte helt fel.

När då sambon (husse) ringde och berättade när han skulle åka från sjukhuset fick jag nästan kramp i magen – det skulle inte bli många timmars nattsömn. Många anser mig säkert som tokig, vi har stor tomt där hundarna kan springa som de vill, men situationen med snurrig husse som ibland kommer hit och snurrar till livet väldigt mycket kräver att vi håller extra noga på våra rutiner och att de får de promenader som de behöver.

 

Som jag tragglat idag och arg blev jag också – när han ställde samma fråga för 123:e gången, men svalde snabbt och började om på nytt.

 

Nytt är att han i kväll minns att han varit hemma – ett stort framsteg men själv har jag som sagt gått några steg tillbaka men hoppas på många timmars sömn i natt och sedan börjar jag om från början med Xera och monsterhunden – de måste få struktur i sitt liv och då hjälper dem mig – hoppas jag. Sedan ska gröna bilen besiktigas i morgon – bryr mig egentligen inte men har förhoppning om att det inte blir för dyra reparationer men vi får väl se

Nu har vi fått kallelser till inkallningskursen och även till den i kantarell sök.

 

Vi får se om vi orkar med den senare. Den första är eliminär för vår fortsatta tillvaro – hunden ska komma även om det finns rådjur/harar eller annat roligt.

 

Annars är inte livet speciellt roligt och jag ganska deppad – detta med sjuke husse är mer än jobbigt och jag inser att vårt beroende – husses och mitt, inte är envägs.

Veden räcker i år – varför trodde jag annat?? Den har ju alltid räckt - veden, men jag har alltid fått för mig att den inte ska göra det.

 Nu är allt upp och ner och jag helt nollställd – husse ska komma hem i morgon på permission över dagen – i hans ”status!” Har fått telefonsamtal från sjukhuspersonal som menar att han kommer säkert inte att göra något dumt, gör han inte på sjukhuset! Sov i 14 timmar, oroligt. Förstår att sambon skulle behöva flytta hem men går inte med på en gång till att samhället lastar över ansvaret på mig. Xera är stor flicka och behöver inte alls hållas fast/ha koppel på sig om man öppnar grinden ut till stora vägen för att låta bilar köra ut och in – hon vet att då ska man stå stilla på gräsmattan, fast som sagt matte tror inte riktigt på det ; )) att Xera förstår. 

Xera har fått nya kompisar – små hästflickor, sådana som rider – kärleken var ömsesidig - gissa om hon njöt av att vara omringad av småflickor som klappade henne och så kom mammor också och de tyckte också om att klappa