Det var sedan länge inplanerat att vi skulle till sopstationen idag och släpkärra hyrdes och skulle frakta dit både en gammal frys och den av hundarna söndertuggade hörnsoffan.

Det var skrymmande saker så jag valde att behålla kärran ett dygn, tänkte att minst två resor måste vi nog göra och det hinner vi inte på tre timmar men sonen packade kärran och allt fick plats - bra tyckte jag och satte mig på passagerarsätet för att visa vägen.

Det var raka vägen dit och jag satt och vilade på passagerarsätet. Väl framme var det fullt av folk och bilar och vi insåg att vi var tvungna att ta flera varv - frys och kyl avlämningen låg först men sofforna låg ju över!

När vi började last ur sa sonen - hade vi inte alla tre delarna av soffan med oss??? På flaket fanns bara två!!!

Han blev mer än lovligt stressad men jag försökte lugna ner honom och menade att först måste vi tömma av det som fanns kvar av det vi hade med oss innan vi kunde ge oss iväg och leta reda på det vi tappat ; ))

På andra varvet, då när vi skulle lämna av frysen och allt det som vi fyllt den med blev jag påkörd av en lite fartblind gubbe med vidhängande båt kärra - varför hade han med den på sopstationen?

Det var läskigt för kärran tog tag i låret på vänster ben och när jag inte hann springa med så åkte jag i backen och skadorna jag fick förstår jag inte men ont fick jag och ont har jag fortfarande och gubben märkte inget men sopstations anställde såg allt och sonen pratade med föraren av fartvidundret som menade att han inte brukade köra på någon, som om det var något förmildrande.

Vi hittade den saknade delen av hörnsoffan och den ligger nu tillsammans med kompisarna i samma container och jag har inte brutit ett enda ben! Helt fantastiskt - blåmärken är ju bara ett tecken på att man lever och rör sig och inget att bry sig om men jag ska kolla upp mig och den mosade mobilen får den fartblinde gubben betala för