Nu är det inte mycket med honom.

Han är själv väldigt medveten  om att det inte är så lång tid kvar och är inte så glad över att jag "räddat livet" på honom flera gånger så han säger ofta;

Nästa gång jag blir dålig hoppas jag att du först tar en lång hundpromenad, innan du ringer efter ambulans, fast så fungerar det ju inte.

Egentligen borde vi flytta till ett enklare/mindre boende men det är tveksamt om han skulle klara av en flytt, har en känsla av att han bör bo kvar här tills han lämnar huset för sista gången men varje gång han blir dålig förbannar jag att vi bor i ett tvåplans hus med bara toalett på ena planet.

Nu sist han blev sjuk borde han uppsökt läkare men han kunde inte stödja på benen och jag hade inte en möjlighet att få ner honom på undervåningen och på den vägen ut till bilen.

Den som inte varit i samma situation, den som inte har erfarenhet av dementa personer kan inte föreställa sig hur vi lever - vilken press det är på de anhöriga och inte heller förstå att det inte bara är den som är sjuk, att det bara den som drabbas, att även anhöriga blir knepiga, så som jag blivit.

Tackar gud för att vi har en så stark dotter som kan komma och hjälpa mig men hennes styrka är på samma gång en belastning - hon kommer och ger mig samvetskval över att jag tar över så mycket.

När hon påpekar vilka fel jag gör så håller jag med henne men menar samtidigt att hur skulle man annars göra för gränsen mellan att hjälpa och ta över är väldigt fin och hon som är part i målet kan inte se skillanden lika bra som en utomstående. Sak samma så önskar jag inte min värsta fiende det öde och livs situation som den jag har - jag tar en dag i taget och är förundrad över att det gått så här långt och att det fortfarande fungerar, fast det gör det ju egentligen inte; ((

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Men Xera hälsar till Er alla och i kväll har jag tid att umgås med Er men sedan kommer några fulltecknade dagar och när jag sedan loggar in förväntar vi oss hälsningar från Er eller så säger vi godnatt och fortsätter på annat ställe eller så lever hu...

Bytte ställe att vara, att skriva om mig och hunden. Först blev vi fler i familjen, lilleKisseMisseNissen flyttade hit. Det var ju inte så lyckat med att hunden skulle knyta an till husse, husse var för sjuk så därför blev det en kattunge, men även...

Helt fantastiskt att en blogg kan överleva så här länge utan inlägg. Det var ju ganska länge sedan Xera och jag lämnade detta stället men trots det kommer det dagligen mängde av besökare - helt fantastiskt!   Numera är vi på en massa andra stäl...

Nu ligger hon på Blåstjärnan med lunginflammation. Kennelhostan utvecklades till detta ...

Detta är lite av ett test, att se hur länge ilska kan hålla i sig och tydligen finns det människor som är väldigt aggressiva av sig - hemskt egentligen. Fast de lever säkert på adrenalinet av sin ilska och mår på sitt sätt bra.   Själv tycker j...