Bråkade ju med någon läkare i fredags om att sambon inte skulle få komma hem, att jag krävde att han skulle få rehabilitering först – vi tyckte inte samma så då blev jag arg och sa att gör som Ni vill, Ni lyssnar ju ändå inte på anhörigas åsikt.

Vet att jag talade men flera olika personer men samtidigt hoppade jag kring på kryckor och fick inte nudda marken med foten, gipset hade ju inte torkat, men jag minns tydligt att läkaren ringde tillbaka och sa att då inställer vi måndagens möte men de lät inte bli att faxa papperna till kommunen, så som hon sa!

Mannen från kommunen – biståndshandläggaren, han ringde i fm. egentligen väldigt tidigt i morse. Ursäkta om jag blir lite skadeglad men sjukhuset hade retat upp honom så han engagerade sig – det tackar vi för.

På egen hand hade de bestämt sig för att skicka hem sambon på skärtorsdag, för gott.

Allt är bara så mycket för mycket att jag inte orkar med det och när vi satt i det där väldigt begränsat vård planerings mötet idag nickade jag till att de skulle skicka hem Nils men hann inte säga ”Gör det men var medvetna om att då flyttar jag!” men så kom dottern med en klok kommentar och avbröt mig.

Som sagt – allt är bara för mycket och jag har inte lust med deras dumheter och inte tänker jag bli en gratis resurs – fast självfallet vill jag att sambon ska återhämta sig men eftersom det är sjukvården som gjort fel – det är de som ställt till det så därför tycker jag de ska ta sitt ansvar.

En ynnerst – i morgon ska vi få möjlighet att träffa en läkare, han som skulle ha varit med på mötet idag, fast vi har ingen möjlighet att åka dit så det får bli per telefon – treparts hur det nu fungerar

Som sagt det är lite för mycket just nu fast ingen bryr sig men jag är en surkärring så på något sätt löser sig, får vi hoppas