Ännu skönare är att jag bytt ut mitt gips idag till ett något smidigare. Det nya är vackert lila och så fick jag en ny sko. När jag kom till sjukhuset fick jag ovett – spruckit gips och förskräckligt smutsiga tår. Urskuldade mig med att det inte gick att böja sig ner och tvätta tårna – en väldigt dålig ursäkt.

Därtill var skon jag hade på gipset ganska smutsig på sulan, tror jag trampat i hundskit när jag var ute på tomten i morse – det luktade så i alla fall – skäms.

När jag kom dit såg jag på anslagstavlan att ortopeden som opererade min hälsena för 5½ år sedan var i tjänst – han kände igen mig! Och redogjorde i detalj för hur han opererat, helt klart var det så som han sa då – inte så vanligt att man gick så länge med avsliten hälsena så som jag gjorde. Då sa han att han hört talas om en äldre man på ett boende som gjort det, gått så länge.

I glädje över att det inte gjorde ont har jag legat på knä, suttit på huk och rensat i rabatterna, burit växter ut och in så nu har jag ONT – får skylla mig själv och lära av läxan så att jag tar det lugnare hädanefter.

I morgon ska jag testa att gå en promenad med Xera – ”gipsdamen” menade att med denna nya sko skulle jag nog kunna gå på promenad med hunden.

Edits matte var iväg och köpte en typ halti (tycker egentligen inte om sådant men nu är det ett akutläge så jag måste testa även sådant jag normalt sett inte skulle) åt henne så jag vågar testa en kort promenad, för drar hon det minsta ramlar jag på en gång, har ju bara benet med den dåliga hälsenan att lita till.

I em. var Dundra och hennes mattar här – gissa om de två damerna hade roligt, de älskar varandra och delar allt – pinnar/rötter/stenar och sådant. Xera har matvägrat ett tag – hon har att ta av, men efter 1½ timme med Dundra åt Xera sin mat och tyckte att det var för lite så förhoppningsvis äter hon i morgon igen.

Än en gång tackar jag den lyckliga stjärnan som sammanförde mig med Dundras och hennes trevliga mattar.

Xera sover och är trött och lycklig - då blir hennes matte nöjd