kan inte påstå att här är långtråkigt.

På första promenaden i dag kom vi, Xera och jag, i samspråk med en man som väldigt tydligt visade att han ville prata.

Han började fråga mig om mina vargerfarenheter och så fortsatte det och han ville så gärna veta varifrån Xera kom – han hade aldrig hört talas om uppfödaren men jag nämnde namnet på en ”pappa” men blandade ihop pappa och farfar och fick höra att jag blivit lurad.

Sak samma han har erfarenhet av hundar som hjälper sin ägare (blindhundar) och min tanke är ju att Xera ska hjälpa sin husse och idag fick jag veta att man kan göra anlagstest men glömde fråga var man gör det – får luska lite.

I dag blev jag påmind om varför det är svårt att jobba i trädgården med Xera närvarande ; )) Jag fyllde skottskärran och hon tömde den – gullungen.

Den blå bilen skulle till verkstaden men det blev inställt då ”killen på macken” – Johan, var hemma med sjukt barn. Gissa om jag tycker det är gulligt att den oljebestänkte killen stannar hemma med sina sjuka barn – så perfekt.

Så har vi stövlarna – då blev jag upprörd till max.

Har inte använt stövlar på ett bra tag men testade ett par i går och de läckte så gissa om jag blev glad när de jag tog på mig idag höll tätt – men så skulle jag gå in och ta av mig stövlarna – då kom jag på! De satt fast, trots att jag skrek och tjöt, så som Xera brukar göra i bland.

Testade en massa olika sätt men inte ens sekatören fungerade så jag fick gå in genom hela huset och ut i garaget och med hjälp av något redskap – vilket minns jag inte, ha sönder stöveln.

Nu har jag skrivit till inköpslistan med ett par stövlar, det lät tokigt - jag menar att jag måste köpa nya stövlar.

Vår husse fortsätter förgylla vår tillvaro men sjukvården och jag är liksom på kollisionskurs, speciellt vissa sjukhus och avdelningar.

Som idag när jag talade med avdelningen och bad dem hålla mig informerad samtidigt som jag krävde information om operation och opererande läkare – det fanns inga uppgifter men långt om länge fick jag ett namn men det var ju ingen neurolog som opererat, det var ju en emboliserings läkare som gjort ingreppet och därför fanns ju ingen ansvarig – har ställt mig rakt upp och ner och skrikit men det hjälper inte.

Sambon skulle flyttas till Uddevalla, detta har varit på tal i många dagar. Bad dem ringa mig när de fått svar om när och vart och dum som jag är trodde jag på en två vägs kontakt.

När jag fick veta att hans sjukhustelefon saknade användare blev jag lite fundersam så jag ringde avdelningen och där blev de konfunderade – han fanns ju där ända till dess att de uppsökte sängen som var tom – då kom de på att han åkt iväg till annat sjukhus och det var inte Uddevalla utan just den enda avdelningen som jag kom i konflikt med och med vilken jag bråkade väldigt mycket med i förra vändan men det låssades jag inte om när jag var där idag. Undrar hur mycket mer vi ska orka med, för tillfället känns det som om gränsen är nådd men vi får väl se