I dag har husse varit hemma på permission – det var inte min idé. Frågan ställdes av personalen på sjukhuset och jag svarade ärligt att gärna förutsatt att dottern kommer hit och hjälper mig men bara över dagen, mer orkar jag inte/vågar jag inte.

Inser att en ev. förbättring av sambons hälsa beror på om han hittar sig själv då är besök hemma till stor hjälp.

Han har tur, beror säkert på att han är på en avdelning med väldigt sjuka personer och han klarar det mesta själv men är ju mer än lovligt förvirrad, som fått en arbetsterapeut som verkligen engagerar sig och som aktivt samarbetar med mig för att träna upp hans minne.

Det är långt till sjukhuset så jag krävde att han skulle få ”kollektiv” transport hit men tillbaka kunde jag köra honom.

Vi skulle dokumentera besöket hemma men jag hann inte skriva så jag tog kort som fördes över på en skiva – den ska de titta på under veckan och sedan är det upp till honom att själv berätta.

Tror få kan föreställa sig vilken ångest jag haft inför besöket och hur dåligt jag sovit sedan det blev bestämt att han skulle komma hem.

Sistlidna natt var hemsk – mardrömmen.

Var ute och åkte i den gröna bilen och hade med mig en massa människor och deras hundar och så hände det något med ett relä på ratten och bilen blev strömlös vilket medförde att man inte kunde öppna dörrar, låsa upp säkerhetsbälten eller överhuvudtaget ta sig ur bilen. Personen som satt bakom mig lyckades med det jag inte gjorde – fick tag i ”bilutryckare” via sin mobil, en som inte fanns i norrland – alla jag ringde fanns där ; )) och bilen med oss var i syd Sverige.

Någon kom och det var en smart yngre man som fick oss ur bilen och som fick ordning på elen så bilen startade när man vred om nyckeln men …. När jag skulle fortsätta köra upptäckte jag att det inte fanns någon ratt! Och killen som ringt efter reparatören var borta så där satt jag hade ingen aning om var min ratt var – hur skulle jag nu fortsätta?

Både Xera och Chiva uppskattade besöket av husse, att även dottern med sambo kom var en stor extra bonus. Men allt trevligt har ju ett slut och även vår dag så husse/sambon kördes tillbaka till sjukhuset. När jag kom hem ringde jag för att säga god natt och tala om att jag kommit hem.

”Har du varit här i dag?” Har jag varit hemma!!

Drar mig i hår resterna och tycker att livet är lite orättvist.