För tillfället är allt så kaotiskt att jag inte vet var fram och bak är men förhoppningsvis blir det bättre, om det inte blir sämre men då kanske man vänjer sig.

Har varit i ”ladan” med bilen, Opeln, idag och kunde konstatera att det är bensin tanken som läcker samt att avgasröret bör bytas.

Hur ska jag göra – lägga ner pengar på att reparera bilen och behålla den eller sälja den som den är och behålla den gröna bilen, eller ska jag sälja den gröna bilen? Inte behöver jag två bilar – de kostar ju i skatt och försäkring om inte och ingen av dem är den bilen jag själv skulle ha valt – jag vill ha en Volvo.

Har haft lite problem idag då bilen som skulle till verkstad inte startade igår, ställde den på laddning men det är första gången jag gör så, så jag var väldigt tveksam om jag gjorde rätt. Har stor vana vid att starta bilar med startkablar men den gröna bilen har sitt batteri på annat ställe och man ska göra på något konstigt sätt som jag inte har grepp om – stor ångest. Om det inte fungerade, om bilen inte tog ladding – vad skulle jag göra då?

Tog några extra hundpromenader i går och funderade – då funderar man bra – när man går med hunden.

Xera och jag har börjat ta kvällspromenaden på ett ställe där rådjuren finns på em. – väldigt bra träning för henne och när rådjuren hoppat iväg passade jag på att träna ”Vila nu!” Satte mig på en stubbe och praktiserar att nästan blunda men titta lite i smyg på henne, om hon går i vila, somnade nästan när jag satt på min stubbe.

Hade alltså flera tänkbara lösningar men slapp ta till någon då bilen laddat upp sig och sedan startade när jag skulle iväg – vilket flyt!!!

Och så bra resultat Xeras träning gett – helt förundrad men hon fick inte hälsa, även om de säkert gärna gjort det – att ”ladan killarna” hälsat på Xera, men hon fick inte men hon följde med in när bilen åkte upp i taket och var med och la sig ner och vilade utan att ha fått kommandot.

Sedan åkte vi till sjukhuset för att besöka husse och nu vet Xera vad som gäller, att hon får hälsa på husse efter en stund men att man måste vara försiktig med honom. Hon tjuter och är överlycklig och sedan kommer det givetvis fler människor som vill hälsa och säger man till sitter hon så fint och är så underbart snäll.

Vi tar en dag i taget och hoppas att gräsmattan snart ska bli just det och inte leråker som den är för tillfället.

Nu ska jag återgå till min bok och kanske sova några timmar, men vaknar nog som vanligt vid 04.15 – men då är det så kallt i huset att jag inte vågar gå upp – längtar efter sommar och värme.

I morgon ska vi inte till sjukhuset, är egentligen ganska meningslöst att åka dit då sambon inte har någon uppfattning om besöken och det är långt att åka och väldigt slitsamt