I morse var allt vitt och rent ute men nog är det lite väl sent för snöoväder – vid denna tidpunkt på året.

Förhoppningsvis är detta den sista snön denna sida midsommar.

På måndag ska den gröna bilen besiktigas – jag har mina farhågor men hoppas det inte blir alltför dyrbara ingrepp. Den blå bilen är på verkstad för att få ny tank och avgasrör men affären hade levererat fel sorts tank så …. Vem vet hur länge det dröjer och hur dyrt det blir. Har stor beslutsångest – varför sålde jag inte bilen som den var, för en av bilarna måste jag göra mig av med och den blå är nog den som först åker, fast egentligen skulle jag vilja göra mig av med båda två och skaffa en Volvo.

På något sätt är jag avundsjuk på sambon – han har det inte så roligt på sjukhuset men slipper väldigt mycket bekymmer och maten får han serverad och han slipper städa men han har ju inte Xera hos sig jämt, så som jag!

Xera är mitt hjärta men nog är det fantastigt – vad mycket en hund förstår och att Xera är helt införstådd med att husse har sina begränsningar och att det är hennes uppgift att hjälpa honom.

Xera tränades ju i sjukhusmiljö redan då hon var 8 veckor och lärde sig och det sitter i.

När vi kommer fram till sjukhuset vet hon precis hur det fungerar, att hon ska ligga kvar i bilen och vänta till dess att jag varit upp och hämtat husse – sedan ska hon skynda, skynda för att hälsa på honom men när hon väl gjort det lägger hon sig så snällt och lugnt på marken.

Xera sitter inte upp för vi brukar sätta oss i rök kuren och massor av människor fimpar sina cigaretter och det luktar pyton – tycker hon, jag håller med.

Vad som helst kan hända, antingen ligger hon stilla eller i extremfall så sätter hon sig upp och tittar – hur lugnt som helst, annat än när det bara är hon och jag.