att ha en så glömsk sambo som den jag har/xeras husse.

Sätter honom till att vakta telefonen och han kanske svarar men glömmer berätta det för mig och till den som ringer säger han oftast att jag tagit bilen och åkt någonstans - kanske har jag sagt att i morgon ska jag åka ... eller att i går var jag iväg.

Häromdagen kom han ner och var förtvivlad över att han inte hittade några byxor, de han haft på sig hade jag snott och stoppat i tvätten,

Sa - du har en massa byxor i din gardrob, fast det var för svårt - han hade ingen aning om var hans gardrob är/var. Så jag sa, när jag är klar med det jag håller på med ska jag hämta ett par åt dig. Det gick tre minuter så kom han och frågade mig varför han gick utan byxor.

Han är medveten om sin glömska och att den ställer till problem för mig, själv blir jag nästan galen minst 20 gånger per dygn, snarare 130 gånger men får inte visa det, då blir det ju ytterligare problem - husse blir ledsen och jag måste trösta honom också. Så jag lever i ett knepigt tillstånd och är mest mamma åt min sambo - hemskt!!!!

Har mest lust att gräva ner mig någonstans - någon som vet ett bra ställe?

På alla som vet så bra och som delar med sig av "hur det ska vara" men på en rak fråga får man svaret "God dag yxskaft" och så får man ett påstående som är så osannt att man backar.

Xera och hennes matte tar en dag i taget och vi ska på jakt, inte bara för att hitta rådjur ; ))

Fast egentligen är det ju bara så man säger – eller?

Idag var vi på svamptur, Xera i promenad sele och koppel. Är så observant som jag kan vara och belönar varje gång hon markerar kantareller – gör hon ganska ofta ; )

Det var så väldigt mycket rådjur, de sprang upp mitt framför oss och hon var allmänt stökig. Har tränat mycket med henne men vågar inte ha henne lös för tillfället – hon är inte pålitlig/100% och så alla dessa djurungar.

Xera är ganska duktig – lägger sig ner när man säger åt henne och det gör jag när vi hittat ett större bestånd svamp.

När vi tryckte oss igenom snårskogen fick hon tydligen syn på något och ryckte till, jag ramlade raklång, svampen for ut korgen och så tappade jag kopplet. Skrek, hon stannande till men kom inte tillbaka utan gav sig iväg med koppel och allt mitt inne i skogen.

Svor över mig själv som tappat kopplet mitt inne i skogen – vad skulle hända med hunden – tänk om hon fastnade någon stans.

Det tog ca 1 minut så kom hon tillbaka!!!

På kvällen gick vi ut i vår närmaste rådjurskog och tränade kantarellsök - väldigt jobbigt tyckte Xera men vi måste nöta detta varje dag, flera gånger och så småningom, om si så där tio år sitter det kanske ; ))

Vi har ju fått första vedlasset - 9½ kbm i "lösvikt" och jag har inte hunnit trava speciellt mycket i vedboden innan regnet kom - det är den knäckta ryggens fel men sak samma, som det regnat! - nu kan inte den veden tas in i vedboden på väldigt länge men här finns ju en plattform som är avsedd för att torka ved, fast den är ju inte klar men idag har tanten skruvat fast brädorna - gissa om jag är stolt över mig själv.

Nu kan jag trava veden där och sedan ta hem fler lass, allt löser sig, bara det slutar regna för nu måste det torka upp så att inte traktorn kör fast i gräsmattan.

Fast det har jag kanske redan konstatererat här.

Jag plockar och husse rensar så mycket han orkar. Lite dumt var det att jag ramlade och mosade en stor del av dagens kantareller - skyfflade upp dem igen och det moset blev jobbigt för husse ; ))

Uppskattningsvis fyra liter rensade kantareller