Själv kan jag inte klicka och därför är jag lite försiktig men samtidigt tycker jag det är så hemskt när hundägare lite för ofta får rådet att komma över sina promblembeteenden med hjälp av klicker. Är jag ensam om att tro att man kan framkalla problem om man hanterar klicken fel???? har alltså inget alls emot klicker men undrar om det är rätt för alla hundägare.

När jag gick min instruktörsutbildning hade vi Anders Hallgren som skulle göra en första demonstration av klicker och man kan tycka vad man vill om Anders - vet att väldigt många tycker väldigt illa om honom - vilket inte jag gör.

För att komma till punkt - Anders misslyckades totalt med att få en helt underbar rottishane att förstå vad han helt enkelt ville få fram med en klicker.

Nu var det söndag och det var väldigt varmt men inget stämde och nu har ju ändå Anders Hallgren skrivit en bok om klicker och har som jag förstår ganska stor erfarenhet men det är inte alltid som det fungerar som man tänkt.

Menar bara att det kan vara väldigt farligt att använda klicker när det gäller att korrigera ett felaktigt beteende. Många instruktörer förespråkar klicker till allt men det kan vara livsfarligt - min åsikt och erfarenhet

brukar husse säga, så han är egentligen inte arg.

Tidigare skyllde dessa hundägare sina hundars utfall på att jag hade pitbull och de ... vet egentligen inte vad de menade men det var nog något med att mina hundar var så hemska att det framkallade dåligt beteende hos deras hundar - visst låter det logiskt; =)))

Vi hade en hemsk sammandrabbning en dag när den hussen helt saknade kontroll över sina han hundar och de kom framrusande och skulle mucka med min lilla tik som gick igång, hon var så störd att hon inte tyckte om att två stycken 40 kg hundar kom framrusande och lekte anfall.

Då fick jag veta att fick han chansen skulle han ta död på min/mina hundar. Att jag är en hemsk människa med fruktansvärda hundar har han skrikigt åt mig många gånger - givetvis är hans hundar det vänligaste som finns.

Men så började Xera och jag promenera med en av Xeras människokompisar och vi skulle visa varandra olika promenadstråk.

Vår promenad vågade inte inte personen gå sedan dessa hund ägare flyttat in, då hon flera gånger blivit påhoppade av ovan nämnda snälla hundar, att de hoppat upp och lagt tassarna på hennes axlar när hon gått förbi. Nu var Xera och jag med som moraliskt stöd och hon såg att numera är inte hundarna lösa och utan kontroll så hon började våga gå vägen själv, vad bra!

Nu har jag inte Kajsa, Nalle och lilla Helga utan Xera och hon var inte många månader då hon första gången blev "påhoppad" av dessa lösa hundar. Nu gjorde de inget men deras framspringande gav som alltid sken av att vara anfall på hög nivå.

Xera tog saken bra och har aldrig svarat upp men det har hänt lite väl många gånger att vi träffats och att hundarna, specillt den yngre går till atack.

I dag drog han ikull matte när de var 100 meter bort, husse tog kopplet och vi passerade varandra på lilla grusvägen. Xera tycker inte om dem så hon reste ragg och hade hög svans - givetvis har jag nu ytterligare en aggresiv hund.

Hussen verkar vara en stark typ men hade väldiga problem med att hålla sin hund men trots att hunden låg som en rem utefter grusvägen var han tvungen att säga - "han viftar på svansen så han är snäll!"

Tror inte hunden skulle bitit Xera om han kommit fram men som han såg ut när han försökte slita sig och göra sin manöver - "dig vill jag döda!" det var inget vackert och visst viftade han på sin svans men jag som såg det lite på avstånd håller inte med om att det såg vänligt ut, hundar kan vifta på svansen på olika sätt

det är annars något hon bara älskar, hon började ju jaga fjärillar som liten vapl på ängen och nu har hon lust att göra lika dant med svalorna, problemet är bara att där vi träffar dessa svalor är det liksom inte läge att ha henne lös - hon skulle snabbt lära sig det meningslösa i att jaga dessa.

När jag skulle ta itu med Chivas olater - det gjorde jag snabbt och effektivt, på en kvart och numera räcker det med att höja röstläget så tittar hon bort när hon ser ett rådjur, det som tidigare var det roligaste hon visste att jaga. Hur jag gjorde då, när jag fick bukt med Chivas dumheter vågar jag inte skriva här, blev mobbad när jag beskrev det på ett hundforum så det får förbli en hemlighet för Er.

Att göra på liknande sätt för att få Xera att sluta med liknande beteenden - det fungerar inte - henne får jag övertala att det hon tänkt göra är dumt, fast det var nog lite för mycket förmänskligande men på något sätt kan jag förklara för henne att så göra man inte - det skiter vi i. För om jag tar i med hårdhandskarna på Xera triggar jag henne bara att gå igång ännu mer.

Hon var som tokig på svalorna när vi passerade ladugården men när jag förklarat för henne låg hon sedan på en åker full av svalor och tittade åt ett annat håll - observera att det förekom inget övergrepp, bara en viss övertalning och Xera förstod bra.

På kvällen tog vi en runda kring rådjursåkrarna och idag kom vi så långt att hon tog köttbullar i luften trots att vi såg rådjuren - det finns hopp för även Xera trots allt.

Korgen står på golvet i garaget så jag gör bara en uppskattning men det var stora fina kantareller i dag

Och jag beskymrad, ser jag till hur Xera behandlar honom skulle jag blivit orolig tidigare - så fort hon kommer hem rusar hon i väg för att leta reda på honom. Vet att han är dålig men vill behålla honom länge till i alla fall, är ju liksom van vid honom efter 36 år, lite drygt