Gissa om jag stundtals ifrågasätter mitt hundägande - Xera vill bara ge sig iväg efter rådjur och att gå någon stans här utan att det häckar rådjur i närheten - helt omöjligt.

Men så gick vi på kvällspromenad och det hade inte sprungit några rådjur där det sista och allt var frid och fröjd och Xera är väldigt duktig, om det inte nyss sprungit vilt.

Vi gick ju en inkallningskurs där just detta nog ingick men mattar ska inte gå på kurs med brutit ben så vi ska leta reda på någon annan som kan hjälpa oss med detta för självfallet ska vi fixa detta - Xera fixar allt och matte nickar instämmande

Vi har haft en massa besök det sista och sådant kan vara väldigt jobbigt om familjen är lite "utslagen".

Helt nyligen hade vi besök av ett par, äldre släktningar till mig, som jag haft en väldigt ensidig kontakt med - det är bara jag som besökt dem och det är minst 30 år sedan de var hemma hos mig, alltså på tiden att de kom i förra veckan.

Satte som alltid på Xera koppel och öppnade grinden och när jag såg de äldre släktingarna som kom med mina föräldrar blev jag helt ställd - så gamla och skröpliga, att det gått så fort, fast det var ju ett år sedan Xera och jag var där och besökte dem - då när hon fick en egen kotlett från kötthandeln i saluhallen !

Behöll kopplet på tills de kommit på plats men började fundera då mannen berättade för Xera att hade en käpp och nästan hotade henne med den då hon hälsade och hon hälsar väldigt vänligt.

Chiva var inne och funderade på om jag skulle våga släppa ut henne - skulle de köra över henne helt med käpp och rulator ; ))

Varje moment var jobbigt men det fanns märgben i frysen och hundarna fick var sitt så besöket genomleds på så sätt men sedan gav sig käppmannen sig på även sambon. Nu är ju han, sambon, en skugga av sitt forna och kan upplevas som en parodi på människa men när folk skrattar åt honom och gör sig löjlig över hans sjukdom, som sagt vi har haft ett ensidigt besökande i 30 år, nu tror jag det helt upphör.

Vad jag ville få fram med detta - vet jag inte? 

I området finns en äldre kvinna med en Jack russel som ända från början kastat sig i kopplet för att döda Xera - varje gång säger matten "är så rädd för din hund!" Sist svarade jag att "rädd är nog det minsta hunden är - den ska ju anfalla"

Matten är väldigt pratglad så hon gick för att vi skulle mötas och hunden var om möjligt ännu värre än tidigare - skulle till varje pris fram och "döda" Xera och idag svarade damen upp och skulle försvara sig - en så dålig matte har Xera, att hon inte litar på henne i en sådan situation.

I dag blev jag arg och sa åt henne, matten, att hon fick ta tag i sin hund eller så får hon gå åt sidan när vi möts för kan man inte bemästra en hund på 3 - 4 kg får man tänka om.

Undrar om Xera tröttnat på hunden eller om hennes "svara upp" beror på att hon löper, hade ju hoppats på att Xera skulle löpa lite mer sällan, förstod så på uppfödaren men nu löper hon alltså - igen.

Snart säger jag stopp och går ut på promenad utan glasögon, utan svampögonen.

Plockade en del i morse men dem la jag i Champinjonlådorna till mor och far - de kom extra hit för att hämta sin svamp ; )) vet inte hur mycket det var men två så gott som fulla lådor. Ni vet säkert vad en champinjonlåda är, en sådan som det ligger Champinjoner i affären - har tiggt åt mig massor av dem.

Men sedan var jag så less på livet att jag bestämde mig för att bara ägna dagen åt att gå runt och promenera och samla tankarna.

Xera och jag fick en ganska stor liten korg fylld och sedan tänkte jag att det är bäst att jag tar surkärringen så att hon inte blir för avundsjuk och ännu elakare mot den yngre, men vi hann inte dit vi skulle innan korgen vart full.

Nu var en Champinjonlåda fylld till brädden så jag mätte och räknade ut att det måste vara 10.6 liter, vägde och då var det 2½ kg. Hade lovat mer än jag orkade, att Xera skulle få en kvällspromenad men den fick bli väldigt kort och inte skulle jag plocka svamp men inte kunde vi gå för bi de stora vackra svamparna så det blev en liter till.

Min del av gårdagens plockning var 3.7 kg och de har jag hållt på och skurit i mindre bitar fram tills dess att det blev för mörkt. Får se om jag orkar steka ur dem eller om det får bli något för morgondagen