Det är mycket svamp i år så jag har så att jag är nöjd, har även försett vänner och släkt med en hel del men nu inser jag att man måste sätta gränser och att jag är för snäll och velig. Självfallet tickar mitt hjärta extra för dem som inte själv kan ge sig ut och plocka svamp pga. sjukdom eller ålder, på samma gång hoppas jag att någon tänker på mig om jag lever så länge att jag inte kan själv. Mina föräldrar är lite egna och jag blir ofta ovän med dem men nu har jag bestämt mig för att vi inte bråkar mer - orkar inte med bråk längre. Först gav jag föräldrarna ganska mycket svamp ganska tidigt på säsongen - de gav de bort till lillasyster som ärligt talat bara skulle må bra av att ge sig ut och röra på sig. Nästa gång de fick svamp gav de bort den till gamla faster och där har de min tillåtelse - hon ser inte och gå har hon inte kunnat på många år. Sedan var de här och hämtade två blå champinjonlådor fulla med kantareller - först sa mor att det blev två kg när de var förvällda men idag var det bara 1½ kg men ärligt talat tycker jag personligen att det är helt otroligt att om någon skulle ge mig så mycket svamp! Har lovat föräldrarna mer kantareller men nu är det ju inte bara att önska - det måste ju växa svamp också -eller? I dag ringde mor och frågade om jag hade svamp som hon kunde komma och hämta, hon skulle ändå åt detta håll. Berättade att jag inte skulle vara hemma då sambon behövde chaufför till sin aktivitet samt att jag inte hunnit plocka någon svamp åt henne - har du så mycket att göra fick jag tillbaka. Som sagt jag har varit för snäll och delat med mig för frikostigt med det jag får slita för att få tag i 

Blir ärligt talad ledsen över inställningen – helt tydligt fattar de inte hur det är att ge sig ut i urskogen och plocka svamp.