Det var dottern som gav mig tipset - fyll squash med svampstuvning. Själv skar jag den i skivor, la i panna (i ugnen) med salt och peppar och penslade med olja och på slutet la jag på svampstuvning - jättegott och gratis 

Som jag älskar denna hund, denna snälla hund! Som stundtals gör mig fullkomligt vansinnig, fast nu har jag strukturerat upp även detta, att få jämvikt i störningarna för Xera så jag ser alltid till att vi får en promenad om dagen då allt fungerar bra och vi slipper bli ovänner. Det behöver inte vara en så lång promenad bara vi kan vara vänner hela tiden ; )) att vi får en icke viltbenägen promenad.

 

I dag tog vi denna promenad på Rosenhäll i Uddevalla – där husse får sin träning och idag hittade hon en öppen dörr och givetvis ville hon in där och ingen tog illa vid sig – de sa med ett leende, snälla lilla hund – hon är egentligen inte alls liten men snäll är hon alltså och på något sätt ser hon väldigt liten ut ; ))

 

Sedan tog vi alltså denna långa hemska promenad som jag egentligen inte orkade med men kära mor ville ju ha kantareller och jag vill väldigt gärna vara snäll.

 

Vet inte lutningen på den hemska backen men vet att när det inte fanns bom för vägen så försökte sambon ta sig upp där med en bil – lamellerna fick bytas och inte kom bilen upp för backen! Att gå upp för backen är jobbigt – man svettas och får ont i allt som går men att gå nerför – en mardröm!

 

Den som äger vägen har lagt på någon slags oljegrus men allt regnande har gjort att det förflyttar sig och har man en hund som vill dra efter rådjur och man har den hunden i koppel i nerförsbacken!

Men när man viskar med Xera skärper hon sig väldigt – vi smyger och vi smög ner för backen men jag ramlade av mig själv flera gånger – Xera stannade helt snällt och väntade medan jag tog mig upp!

 

En annan sak jag blev väldigt förvånad över i dag är att hon satte sig, av sig själv gång på gång, har ju tjatat till förbannelse att hon ska sätta sig ner när vi träffar rådjur och kanske hon har lärt sig??

 

Som sagt Xera börjar bli en drömhund och nu börjar även monsterhunden få fason ; ))

 

Tycker inte om henne och det vet hon ju men försöker ändå ha en millimeter rättvisa och så fick jag ju för mig att någon varit på ett av mina hemliga svampställen i dag så jag tog den stora faran på en lång kvällspromenad – och kors i taken hon är inte helt obildbar, även hon sätter sig ner när jag lägger mig ner på knä och plockar svamp.

 Men som sagt det finns andra som går på det som tidigare var mitt alldeles egna fina kantarell ställe, fast lite sur blev jag allt när jag såg att han plockade svamp i plastkassar, tycker inte kassar hör till svampplockning men om så kan man välja dem av papper

Var ju lite sur på gamla mor som förutsatte att vill man ha kantareller så ringer man bara mig och så kan man komma och hämta! men idag tog jag mig iväg och plockade åt henne. Körde några mil och gick timme efter timme men nu har jag ganska mycket som hon kan ägna sig åt. Kommer aldrig mer att beställningsplocka svamp. Ramlade i ett dike och blötte ner halva kroppen, slog mig lyckligtvis inte.

har ingen aning om hur mycket det blev men minst tio liter, kanske det dubbla

Det är mycket svamp i år så jag har så att jag är nöjd, har även försett vänner och släkt med en hel del men nu inser jag att man måste sätta gränser och att jag är för snäll och velig. Självfallet tickar mitt hjärta extra för dem som inte själv kan ge sig ut och plocka svamp pga. sjukdom eller ålder, på samma gång hoppas jag att någon tänker på mig om jag lever så länge att jag inte kan själv. Mina föräldrar är lite egna och jag blir ofta ovän med dem men nu har jag bestämt mig för att vi inte bråkar mer - orkar inte med bråk längre. Först gav jag föräldrarna ganska mycket svamp ganska tidigt på säsongen - de gav de bort till lillasyster som ärligt talat bara skulle må bra av att ge sig ut och röra på sig. Nästa gång de fick svamp gav de bort den till gamla faster och där har de min tillåtelse - hon ser inte och gå har hon inte kunnat på många år. Sedan var de här och hämtade två blå champinjonlådor fulla med kantareller - först sa mor att det blev två kg när de var förvällda men idag var det bara 1½ kg men ärligt talat tycker jag personligen att det är helt otroligt att om någon skulle ge mig så mycket svamp! Har lovat föräldrarna mer kantareller men nu är det ju inte bara att önska - det måste ju växa svamp också -eller? I dag ringde mor och frågade om jag hade svamp som hon kunde komma och hämta, hon skulle ändå åt detta håll. Berättade att jag inte skulle vara hemma då sambon behövde chaufför till sin aktivitet samt att jag inte hunnit plocka någon svamp åt henne - har du så mycket att göra fick jag tillbaka. Som sagt jag har varit för snäll och delat med mig för frikostigt med det jag får slita för att få tag i 

Blir ärligt talad ledsen över inställningen – helt tydligt fattar de inte hur det är att ge sig ut i urskogen och plocka svamp.

På att Xera inte ska bry sig om rådjuren utan att istället tycka att matte är trevligare - matte är nog inte tillräckligt trevlig ; ))

Fast vi gör framsteg - ibland ; ))

Vi tränar dagligen och Xera är duktig på att lära sig så jag har hopp om att det ska bli en ändring men som jag sa åt henne idag - dina ögon när du får korn på vilt - då är du inte min hund

Har plockat och tagit tillvara det vi behöver så nu är det för andra jag plockar och jag hade bestämt mig för att aldrig rensa sådan svamp men så insåg jag att dottern har ju så mycket och här kan man klämma in en och annan extra timme så jag lovade att ta tillvara svampen jag plockat åt henne, ca. 6 kg - det blev nog 2½ - 3 kg när den var urstekt

När jag sitter här sent på kvällen, efter en lång dag och har skrivit ett långt inlägg men så slinter ett finger och så är allt borta, det är därför det finns flera tomma inlägg.

 

Vi har alltså råkat ut för en sönderslagen spegel och nu tror jag ju inte egentligen på sju års olycka men översvämning, tvättmaskin som gick sönder och så elfel kom så tätt att jag nästan fick för mig att det kunde ligga något i detta gamla ”talesätt”.

 

Gårdagen var fruktansvärd;

Tittade ut i garaget och där ser jag en mängd högar – hund diarré, bestämmer mig för att det tar jag tag i senare och stänger dörren.

 

Tar tag i att laga frukost åt husse, öppnar dörren till skåpet under diskbänken och tar ut kompostspannen, när jag tar av locket flyger det upp en väldigt stor mus, var nog nästan en råtta! Blev helt hysterisk då detta är min stora fobi. Springer skrikande ut på altanen och husse studsar upp – givetvis ska han hjälpa mig, möss och sådant har alltid varit hans jobb.

 

Snälla husse är mer än lovligt virrig och när han kommer in i köket har han glömt vad han ska göra och någon mus/råtta ser han inte – jag ser den på spisen bakom stekpannan – den är nog lika rädd som jag ; ))

 

Djuret försvinner och när jag inte ser den finns den inte så jag lagar mat men nu har jag skor på fötterna – det är en trygghet när sådana här djur finns i närheten.

 

När jag sedan försöker strukturera upp allt jag ska göra bestämmer jag mig för att först göra i ordning tvättstugan – där var mer än lovigt stökigt efter både översvämning och fadäsen med tvättmaskinen så det tog tid, att få ordning i tvättstugan.

 

Hundskiten skulle också tas om hand men det blåste så förskräckligt på söndag fm. att jag valde att vänta med den, såg inte alla högar och givetvis lyckades jag träffa rätt och trampade i en hög jag inte sett när jag gick in i tvättstugans och trampade på det väldigt vältvättade golvet – tre hemska fläckar, hela kroppen skakade av ilska.

 

Öppnade alltså garageporten trots den starka blåsten och började ta hand om högarna – dumt att jag inte gjort det tidigare, nu hade massan torkat fast men en borste, tvättmedel, vatten och sedan en svamp och så var det värsta borta.

 

Vid detta lag var jag ganska trött för givetvis hade även sambon sett hundskiten och vi hade haft många långa samtal om den – han glömmer så fort så det är inte ovanligt att han frågar om samma sak fem gånger på lika många minuter och när jag är stressad händer det att jag blir arg, fast självfallet försöker jag att dölja det – och lika självklart förstår han att jag är arg över något men minns ju så dåligt att han inte förstår varför.

 

Nu har vi kommit så långt att vi kan fortsätta med resten och då ser jag att solen skiner – svampen som dottern ska hämta bör nog inte stå ute i solen, den svala matkällaren är ett bättre alternativ och så öppnar jag källardörren och vrider om lys knapen – den fungerar inte!

Testar både i matkällaren och pannrummet och där finns ingen ström!!

 

I matkällaren finns en frysbox som är proppfull med bär och svamp, hämtar en sladdlampa och ser att den kontakten fungerar. Tittar på sladdarna i taket och inser att om inte lamporna fungerar så gör inte heller elen till pannan det heller.

 

Funderar och så försöker jag fråga sambon hur elen fungerar och proppar och sådant – han minns inget men får för sig att det är ett kabelbrott och med tanke på mus/råttan som jag konfronterades med denna morgon och tidigare erfarenheter av att dessa djur bor i våra väggar blev jag helt säker på att så var det – att skadedjuren ätit sönder kablarna och att jag aldrig mer skulle kunna elda i pannan och att jag skulle få frysa ihjäl i vinter och att jag aldrig mer skulle kunna ta en dusch, dessa hemska tankar hade jag alltså.

 

Tittade på alla proppar och alla verkade vara hela men vet ju att … så jag letade reda på husses el mätare mojäng och bad honom förklara för mig hur den fungerar för jag vet att han tidigare haft hjälp av den vid liknande problem.

 

Han kom på hur den fungerar och förklarade för mig så jag tog först en väldigt lång promenad med Xera och sedan satte jag igång att ta ut alla säkringar och mäta dem och vi har väldigt många säkringar och det var först den näst sista som visade på för stort motstånd. Självfallet hade vi ingen säkring av denna sort.

 

Först tänkte jag låta bli att åka och köpa nya, ville nog behålla hoppet att det inte var söndertuggade kablar utan en trasig propp men så åkte jag och det var proppen som det var fel på.

Det var alltså inget större problem, det var jag som förstorade upp det och därför var gårdagen fruktansvärd