Husse skulle till sjukhuset i stora staden i morse, det var väldigt viktigt att han kom tidigt, först sa de klockan nio men sedan ändrades det till 8,45 och den kvarten är betydelsefull om man ska ta sig genom Tingstadstunneln på morgonen så vi startade hemifrån redan strax efter sju – inte helt lätt att organisera en sådan morgon.

Tror Ni det var så brått när vi väl var där – fick vänta en ½ timme.

Sambon har sjukhus noja så han skulle smita hem när det dröjde – jag höll på att bli galen under halvtimmen vi satt där.

Vi hade blivit kallade via min mobil, när jag var ute, så jag hade inte tecknat ner några uppgifter, allt var bara sådant som jag kom ihåg och jag kom ihåg att han skulle ställa sin shunt efter men ingen visste något och ingen hade lust att hjälpa oss så jag fick bli sur och arg och så fick vi en ”adress” till dit vi skulle – där var det handkirurgi så det var bara att leta vidare och till slut kom vi rätt men då var jag arg.

Klockan var ganska mycket, solen sken och Xera satt i bilen så jag hade lust att ge mig iväg och flytta bilen men det gick ju inte, var ju tvungen att stanna och se till att husse inte förvirrade sig iväg.

Det gick ingen nöd på Xera, den blå bilen har solskydd där bak och så varmt var det inte men jag led redan vid 11 av sömnbrist – vaknade ju klockan 03.

Det är inte så lyckat att köra med en nyligen avgipsad fot, inte i rusningstrafik i alla fall men det blir nog bättre så småningom, med foten. Måste komma ihåg att beställa tid hos sjukgymnasten.

Nu tränar Xera och jag en del;

Stanna, både i gång och att kasta en boll över huvudet på henne – jätteskoj tycker hon. Vi tränar också att hon ska passera ett godisfat, hon svarar väldigt bra på Nej och här så det finns nog hopp för henne, bara jag lugnar ner mig och landar lite i tillvaron. I det stora hela mår hon mycket bättre nu när husse kommit hem – livet utvecklades inte så som jag tänkt när Xera flyttade hem till oss men vem har sagt att allt ska gå som på räls.

Sedan har vi snart passerat tröskeln när det gäller kom – hon har snart lärt sig att jag inte har gips på foten/är superstressad eller att jag kastar kryckor runt mig.

Vet att det var någon mer övning men det har jag glömt – har nog blivit smittad av husses ”glömma ihåg”. De andra på kursen fixade inkallning när en av hundarna lekte - Xera gjorde inte det - vi får nog gå en kurs till när matte har två ben eller så får vi träna med kompisar som inte tycker att hon är för jobbig när hon tjuter - hon saknar avstägningsknapp ; ))