Har haft problem med marrodören att hon gjort lite som haft lust till men helt plötsligt lyder hon mig, om inte blint så nästan, ibland räcker det med att jag tittar på henne - hon står fem meter bort, och säger sitt. Då vet hon att loppet är kört och hon kommer snällt in - skakar på huvudet över hennes ändrade sätt, men är självfallet väldigt glad och berättar det ofta för henne och det sporrar henne att fortsätta vara till lags.

I dag skulle jag äntligen till sjukgymnasten och detta berättade jag för sambon, kanske några gånger.

Men det var samma tid som vanligt, för min och Xeras promenad. Fanns inte en tvekan om att hon hört vad jag sa - hon stod vid bilen och väntade på mig, hade ju sagt - "hon får följa med i bilen och sedan.. ."

Sedan har vi det där med mattider. Hon och jag tog en tur utefter vattnet i Ljungskile i morse men det var ju inte så långt så vi skulle ta en liten promenad på em också men den blev längre än tänkt då jag tappade kopplet och hon fick leta reda på det och så träffade vi grannen och tittade på hennes fina växter och klockan blev över mattid - gissa om Xera vart stökig - hon fick ju frukosten extra tidigt i morse då Chiva för första gången i sitt liv här i huset talade om att hon behövde gå ut och göra något, sedan åt hundarna och efter det sov vi skönt.

Livet med hund är alltså väldigt skönt just för tillfället

Ogräset

Gissa om jag är trött på det och på samma gång är jag trött på att det var så många lökar i påsen med silverlök - som jag hackat, buret, krattat och tryckt ner lökar. Fast jag var ju trött redan innan.

Tänkte jobba lite extra länge i trädgården i kväll men det gick inte - myggen jagade in mig. Det är bara att ta nya tag i morgon

Och det är något att vara glad över efter de senaste dagarnas blåsande - 22 sekundmeter.

Väljer att vara lycklig över att det inte blåser idag

Det är hemtjänstens fel, de vänjer sina brukare vid att det alltid är olika människor som kommer och den som blir rånad är van vid att dörren springs ner av obekanta.

Det jag reagerade över var att på de veckor som sambon hade hemtjänst var det bara två som hade "tjänstebricka" de andra - sambon kallar dem ungarna, kommer bara in, säger sitt namn och sätter sig.

Detta är ett allvarligt problem, att äldre människor eller sådana som sambon som tappat fotfästet, att de blir så sårbara och lätta att förgripa sig på.

Sambon orkade inte med hemtjänsten - fem dagar och fem olika personer så jag ringde och avbokade fortsatta besök men så var jag borta idag under den "sårbara"tiden och när jag kom hem och såg ett spel på köksbordet frågade jag varför?  Han var här och spelade med mig. Vad sa Chiva då frågade jag och till svar fick jag "hon sa VOV" När jag fortsatte fråga blev han osäker och trodde att han blandat ihop saker och ting, kanske var det någon annan dag de varit där. Sak samma nu har jag både talat med biståndshandläggaren och personalen på de som skickar ut folk - vi klarar oss själva nu. Men det är som sagt inte bara jag som tycker att det är bedrövligt att det inte ska fungera, han behöver hjälp och jag avlastning så att allt inte brakar åt skogen men så fungerar det inte verkligheten och den dagen jag säger STOPP då blir det väldigt mycket dyrare för samhället, fast det är ju den dagens problem och de har väl fått för sig att jag är ganska uthållig ; ))