Hon lyfte ju Xera ur vattentunnan - så snabb hon var och så stark! lyfta 28kg hund.

Både Xera och jag ser fram emot vårt fortsatta umgänge och även husse, han har ju egentligen aldrig sett Dundra mer än på bild men vet allt om henne.

Trodde att om jag valde ett annat ställe på tomten så skulle jag kunna vara ute, speciellt nu med byxor och tröja med långa ärmar - så dum var jag ; )) Men jag höll ut en stund och fick en korg med växter som förpassas till växternas himmel och förhoppningsvis ska jag få utrymme mellan växterna i denna plantering i år, det gör ont att slänga så mycket men jag har bestämt mig ; ))

Knotten jagar in mig på kvällen men nu är jag "väl klädd", ska jag kanske våga mig ut och sannera en bit av en rabatt - här finns så otroligt mycket att göra och så lite tid och ork

Katten satt på en stenmur och flyttade sig inte alls gjorde sig bara enormt stor, fräste och visade tänderna - Xera insåg allvaret men ville gärna stanna kvar och studera monstret, håller med henne om att katten såg farlig ut.

I går var vi hos grannen och tittade på blommor, där bor en katt och Xera luktade noga och tyckte det var spännande - till hösten ska det flytta hit en katt, då när Chiva flyttar. Det räcker med en hund när man ska introducera en kattunge.

Fortfarande kommer Xera när jag roppar, på tomten bara men i alla fall! Vi tränar mycket stanna med boll och detta har medfört att vi kan skippa godis vid träning, den gamla trasiga bollen är minst lika bra som en köttbulle. Bäst av allt - Xera blir så glad när vi tränar.

Men så är det rådjur - då blir hon om inte skogstokig så snudd på. Min hemska väst har många fickor och i en av dem har jag ett halti som jag tar fram när hon blir som mest stissig, tar på henne det och låter henne gå med det några meter, tar bort kopplet men låter haltit sitta kvar och det gör lika stor nytta då ; ))

 På något sätt får det henne att sansa sig och sedan kommer hon ihåg det, oftast resten av promenaden. Självfallet berömmer jag henne mycket när hon studerar något, har en känsla av att det är vilt hon känner lukten av då och på något sätt ska vi få henne viltfri men det kan ju ta ett tag men Charli, vår förre schäfer som var hemsk på att jaga, han som brukade gå vilse och knacka på dörrar, han blev bra så det finns hopp för Xera också.

Känns lycka som lite överkurs, som idag