där väldigt mycket svamp ramlade ur korgen, så plockade jag nog 2½ liter i kväll.

Bjöd ju gästerna på kantarellsmörgåsar, använde två liter och den resterande litern skickade jag med mor hem - hon såg så sugen ut när hon tittade på svamparna och hon har ju sina problem med händer och fötter och svårt att ge sig ut i svampskogen, att gå överhuvudtaget, så självfallet får hon dem  men vi ska ju ha svampomelett i morgon så därför var jag tvungen att ge mig ut för att plocka mer. Nu är nästa steg - att få sambon att rensa dem så att vi kan få omelett i morgon - eller så får det bli den vanliga filmjölken ;))

Xera och jag skulle nu i kväll ta en promenad utefter en liten skogsväg, en smal och slingrig väg som slutar vid ett hus.

Det fanns några svampar utefter vägen förutom att träna "inte jaga rådjur" fick hon även träna på "stanna, sitt och ligg".

Vägen är så smal att kommer det en bil får ev. gående hoppa in i skogen, både gående och bil får inte plats på samma gång, speciellt inte som bilarna äger vägen och kör på tok för fort. 

Eftersom vägen är så slingrande och att det finns så mycket skog hör man inte bilarna förrän de är helt nära och idag hann jag inte ta mig upp från svamplockandet och få Xera att sätta sig så hon for ut för att jaga bilen, som kördes av en hand av en ung tjej som hade en mobil i andra handen och slutet av samtalet hörde jag "Jag åker på vår väg".

Där höll alltså Xera på att bli överkörd av bilen och jag låg i en vattenpöl. Den unga kvinnan hade så mycket hyfs att hon stannade och frågade hur det gick men kontentan av hennes monolog gick ut på att min hund var för stark för mig, att hon själv körde för fort och på något sätt framkallat situationen - den tanken fanns inte i hennes tankar.

Självfallet ska jag ha sådan ordning på min hund att den inte jagar bilar - håller jag verkligen med om men .... bara för att det är deras väg så får de ju inte köra som de har lust - de äger inte marken och kan skrämma slag på levande varelser.

I kväll var det bara Xera och hennes matte som råkade illa ut, nästa gång kör kanske någon av dem över ett litet barn. Börjar det gå folk med barn på den vägen så är snart olyckan framme.

Frakturen på ryggkotan var ren och skulle läka sig bra fast nu i kväll känns det nästan som om den gått upp men det är ju mina problem - det är i alla fall jag som har ont

Lillasyster var här idag och hittade kompendiet om kantarellsök och menade att på den hundskolan hade hennes kompis dotter gått med sin hund!

mest jobbigt är det för sambon/husse som helt tappat minnet men mist lika jobbigt är det för omgivningen.

Fast Xera har till slut verkligen "knutit an" till honom och tar verkligen sitt ansvar på stort allvar - att se till att han mår bra och att genom att lägga så stor vikt vid honom har hon gett honom struktur i livet.

Numera ligger hon alltid lite i hans säng och han är oftast så orolig över att jag inte tycker om att hunden ligger i sängen - så resonerade jag för väldigt många år sedan men det är kanske den tiden som han minns.

Många säger att personer som fått den skadan som sambon fått blir elaka, inte vår husse - han är så tacksam för allt - blir illa berörd men håller med om att belastningen är stor på mig och den dagen jag behöver hjälp har jag ingen som kan hjälpa mig.

Tänker väldigt mycket och många av mina tankar är mörka - livet är en plåga men för tillfället måste jag vara positiv och förringa allt jag gör och inte som häromdagen vara väldigt glad när jag lyckats laga grinden - det var ju sambon jobb, att fixa sådant och även om han glömt allt sådant finns det lite i bakgrunden att han var den som gjorde vissa saker och att han numera bara blir upp passad - hur tacklar man sådant, jag har inte lärt mig

Men idag skulle jag inte plocka kantareller - sambon/husse slet ut sig igår av allt han fick rensa så idag skulle vi alltså ha en mellandag - ledig dag.

Men det blev tre liter, två av dem är rensade och den tredje får bli husses morgonsysselsättning

vägen dit är lång - Xera är så otroligt viltfixerad och just för tillfället vågar jag inte ha henne lös, bara när hon badar eller på vissa ställen där frestelserna inte är så stora - tänker på alla små djurungar och att om hon får tag i någon/något och "får smak" för det - hemska tanke.

Fast så tänker jag - när jag tappade kopplet förra veckan och hon kom tillbaka bara efter en minut och var ganska förtvivlad och rädd över att om att matte kanske försvunnit. Vi har ju tränat väldigt mycket på olika soters inkallningar det sista och hon är duktig.

Vi tränar väldigt mycket - så fort hon tittat ut på någon av rådjursåkrarna berömmer jag henne, ser ju så dåligt att jag ser inte ev djur men på hennes kroppspråk kan jag oftast förstå att även om det inte finns rådjur just nu så har det nyss funnits.

Hon stannar när jag säger och både sätter sig och lägger sig när hon blir tillsagd så det är kanske inte så illa, är kanske bara jag som är en smula hispig - varför skapa problem? Hon ska lära sig gå lös överallt och givetvis kommer hon att klara det men hennes matte är så ... fyll själva i