betalt för hemtjänsten husse hade.

Nu tycker jag inte att han har någon speciellt hög pension men eftersom de placerat honom i en väldigt hög grupp - stort hjälpbehov, trots att jag från början sa ifrån att så mycket springande ville vi inte ha - faktiskt bor fler än han här.

Minns vad lillasysters sambo tyckte om hemtjänsten hon hade och här skulle de inte städa eller något sådant, bara umgås med sambon men vi var tvugna att avsluta hemtjänsten då de bara skickade hit ungdommar som satte sig ner och sa - vi ska bara prata men sedan satt de tysta och så kom de hit på tider som inte alls passade oss, passade inte sambon som behövde sova då.

Nu har vi talat med biståndshandläggaren som blev ganska upprörd, så ska det inte fungera - att man skickar olika personer varje dag till en person som har den hjärnskadan som sambon har - han klarar inte av det, han behöver få personer "att knyta an till".

Jag var väldigt negativ till hela upplägget och fick tyvärr rätt så de fick som de ville - jag har tagit på mig hela ansvaret och ett tag klarar jag av det men allt är väldigt hårfint - vilken dag som helst går jag i väggen för gott, gjorde jag nästan i dag och dottern blev nog ganska förskräckt när jag var så okontaktbar men på något sätt lyckades jag få kontroll över min tillvaro - gick ut och klippte lite gräs ; ))

Glömde nämna den låga hyran - önskar fler än sambon kunde få bo så billigt, men den beräkningen får nog alla som ska betala hemtjänstavgift.

Nu är det för mörkt för att klippa mer gräs så jag får ta en bok och lägga mig och vila den skadade ryggen och hoppas den är ok i morgon.

Vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägget mer än att - Bli inte gammal, sjuk och beroende, då tar de bort allt för dig. Fast jag har ju xera som förgyller min dag ; ))

Den ena bara hamnade här och nästa valde jag själv ut, fast jag fick väldigt god hjälp med att välja ut henne av goda vänner.

Den stora hunden är i onåd idag eftersom hon fick mig att ramla och nästan bryta ryggen och den lilla blev väldigt förtvivlad över att matte grät så mycket.

Sak samma förhoppningsvis vaknar vi till en bättre dag i morgon och då startar vi om utan nya fall och skador

Syrenen blommat över, konvaljerna är ett minne blott och idag såg jag knoppar på borstnejlikorna, det blir tidig sommar i år.

När jag var och tittade över några planteringar såg jag att blåsipporna jag grävde upp för några år sedan och platerade här fortfarande finns kvar, såg bara inte när de blommade i år - då gick jag nog och haltade omkring med mitt gips och kunde inte ta mig just dit.

Sedan såg jag fler tomater, borde placera ut dem men vågar inte - tänk om det blir frost igen!

Idag klippte jag bara gräs, inte så bara, bara tråkigt.

Nu börjar ju det brutna benet läka så då kommer nästa skada.

Det jag fasat för hände idag, fast det var inte sambon som ramlade utan jag själv.

Chiva är bara för mycket och lägger sig i dörröppningar, vid trappor och på alla andra ställen där hon är ivägen och flyttar sig inte hur mycket man än vänligt ber henne.

Bar ut frukostbrickorna till altanbordet och när jag skulle sätta mig fanns bara monsterhunden där och jag ramlade baklänges ner på stenplattorna och höll på att slå ihjäl mig.

För ett drygt år sedan satte hon iväg efter några rådjur och jag hängde efter ganska många meter på mage, allt slutade vid en stor sten där jag slog i munnen och framtänderna. Tandläkaren har undersökt tänderna, då levde de men nu har de börjat ömma.

En vän sa för en tid sedan att hon är mit hatobjekt - stämmer helt.

När jag bad instruktören beskriva hur hon tränar är det nog på samma sätt som jag själv gör, som jag tränade de förra hundarna - Kajsa, Nalle och lilla Helga, men som jag förstår är detta en kurs dit jag kan ta med mig husse och en stol och så får han vara med och bli delaktig - då betalar jag gärna avgift och denna unga tjej är så enormt duktig och har inspirerat mig så mycket och fått Xera och mig att göra framsteg mitt i all bedrövelse, trots husse på sjukhus, mitt brutna ben och så all annan bedrövelse att vi behöver henne, denna duktiga hundtjej, som fortsatt insperationskälla. 

Tror att jag ska lägga till ett ämne här på bloggen och skriva om Kajsa, Nalle och lilla Helga - är nog redo att dela med mig av dem, av deras eget speciella ställe i mitt hjärta, där ingen/inga andra hundar, kommer att komma in, inte ens Xera, och det säger väldigt mycket.

Kajsa, Nalle och lilla Helga fick mig att se på hund på ett helt nytt sätt och jag har samlat på mig material, berättelser fångade i stunden, så att det skulle räcka till en tjock bok och foton så att det räcker till väldigt många böcker. Fast innan jag bestämmer mig måste jag nog titta på de sista korten/filmerna.

Har inte riktigt gett mig tid att sakna dem och när jag tillåter mig att minnas dem blir det en enorm sorg/saknad - de var så personliga och så präglade på sambon och mig och var en så stor del av vår tillvaro, då när den var normal att det känns så avlägset.

Det finns få saker i livet som etsar sig fast extra mycket och en av de sakerna är när vi skulle åka från sjukhuset den 23:e januari 2008 men fick stanna och vänta eftersom helikopern skulle landa, för att hämta sambon som var väldigt sjuk och nersövd och som man bestämt sig för att rädda livet på.

Var alltså inte ensam i bilen den kvällen eller var det natt - Nalle och Helga var med mig då. Kajsa hade lämnat oss några månader tidigare och även det är något jag skrivit mycket om.

Nej nu tror jag att jag går ut och klipper lite gräs och rensar huvudet, man får inte grubbla och funder för mycket på livets avigsidor, man måste istället leta reda på de positiva sidorna, leta efter dem i alla fall ; ))

Det kom en mycket dämpad Dundra till kursen, med stort bandage kring tassen. Edit kom inte alls och matten svarade inte när jag ringde - hoppas inget hänt!

Tror att jag borde lägga till soger i stället men då kan man ju bli lite deppad så jag väljer nog bort båda ämnena. Det är bättre att fokusera på det dagliga livet

Men jag är stolt innehavare av en tomat, på en planta som jag själv sått - alltså kommer det att bli minst en mogen tomat i år.

Har inte räknat plantorna men förra årets rekord kommer jag inte upp i - 145 plantor.

Hoppas på regn eller så får jag börja vattna, vilket som men nu måste vatten tillföras för att det nysådda ska få en chans att ta sig. Potatis till midsommar får vi alla gånger i alla fall i spänner. De potatisar som sattes i mjölpåsar/mjölkkartonger - där Xera massakerade de flesta redan på gårdsplanen och de som hon senare grävde upp ur landet - där har jag sett massor av små små potatisar så får de bara vatten/inte grävs upp, ska det nog bli så att det räcker till sillen i sommar