läste en hundsport idag om just detta fenomen.

Självfallet sörjer hunden - se bara på Nalle och Helga! och även på Xera, hela hennes tillvaro vändes ju upp och ner nästan på en gång som hon kom hit.

Nu tror jag inte hon saknade sin husse så speceillt mycket men hon reagerade på att jag mådde så dåligt och var så upprörd och även om hon inte var så präglad på mig reagerade hon självfallet på omgivningens "signaler".

Nu sköter hon om sin husse och har full koll på mig - lyssnar på allt jag säger och ser sedan till att det jag sagt utförs - lilla hjärtat ; ))

att ha så ont som jag haft det sista har påverkat aptiten och igår fick jag på mig ett par byxor stolek 38, fast det var kanske ett extremt stort ex.

Sak samma, är alltid lika glad när jag hittar något klädesplagg i gömmorna som går att använda, så att jag slipper ge mig iväg och köpa nya

Det blev bara en rubrik men ingen text.

Tycker det är tur att jag fick en tid för besiktning av den blå bilen men mindre tur att det blev på en station där de är så gnälliga och alltid hittar fel så det är bara att förbereda sig för att det är mängder av fel på bilen men förhoppningsvis är de inte så dyrbara.

Har bestämt mig för att reparera den gröna bilen - kommer att kosta minst 10 000 kronor och säkert ta flera dagar men då är det bra om den blå fungerar och så får vi sedan bestämma vilken bil vi ska behålla eller om vi ska byta bort dem mot något annat.

Matte har lärt sig leva med ryggen så det blir säkert bra i slutändan och den blå bilen klarade av att ta sig fram och till baka till lilla samhället - toppen! Nu återstår bara att leta reda på en tid på bilbesiktningen och få skrället att gå igenom.

Först träffade vi alla kyrkvaktmästarna och pratade med dem – Xera har börjat studera människor ingående i brist på att hon sällan får prata med dem – matte har infört strikta förhållningsregler.

Ser en kvinna komma gående emot oss men ser inte hunden och hinner inte reagera – Xera blir superglad och vill leka och jag som har lite svårt att gå, men det är en förståndig matte som vänder och går åt ett annat håll och därmed ger mig respit.

En stund senare möter vi dem igen men då ser jag före Xera och säger åt henne att lägga sig ner och då fungerar möten. Pratar med matten medan Xera ligger och väldigt gärna vill hälsa, men det får hon inte – vi måste ta chansen när den så sällan kommer – att hon lär sig passera andra hundar på hemmaplan. Tror inte hon träffat andra hundar mer än 10 – 15 gånger här i området under det dryga året hon bott här så det är unika tillfällen, förstår Ni väl!

Matten och hunden var väldigt trevliga och hälsade gärna men förstod min tanke. Sedan går vi kanske tre fyra minuter och så hör vi rop bakom oss, vänder oss om och där kommer en häst och två tjejer. Vi går åt sidan och låter dem passera och sedan tränar vi ”gå fint i koppel” resten av promenaden ner till sjön för att följa i hästens fotspår är överkurs för Xera. Självfallet kunde vi ha vänt och gått åt ett annat håll men jag hade bestämt mig för att vi (undertecknad) skulle klara av att gå till sjön och att jag skulle följa med henne ut i vattnet.

Nere vid stranden höll de på och tränade hästen att bada.

Det var trevliga flickor som berättade att hästen var helt hund säker – tog chansen och släppte Xera och lät henne undersöka hästen – den var lite läbbig men inte alls farlig upptäckte hon och sedan skulle hon och jag bada, gjorde vi lite men när hon väl insett att hästen inte var farlig ville hon leka med den istället, gjorde lekinviter och sket i matte så jag fick koppla henne och så drog jag iväg med en tjutande Xera – hon ville leka med hästen!

Så gick vi kanske tre fyra minuter till och nu på en stig där rådjuren springer tvärs över vägen och Xera blir som tokig så då tog jag på henne Haltin och så går jag och berömmer henne när hon bara går utan att nosa och vädra. Så hör vi rop bakom oss än en gång – nu är det två labbar och matten som skäller så på sin hund, hussen är tystare.

Zingo har hälsat på Xera och var tydligen lös och på väg fram mot henne men matten fick tag i honom så de gick bakom oss och hunden drog och matten var arg. Xera vände sig ibland men rådjuren var betydligt mycket mer spännande ; ))

När vi kom till vägs ända gick vi åt sidan och lät hundarna passera och sedan tog vi stora vägen hem – gissa om vi var trötta efter den turen, den tog nog nästan två timmar men då vilade jag ju ganska mycket.

Framstegen är små men de finns där

Här kryllar av rådjur och Xera vill så väldigt gärna springa efter men det går ju inte när hon har koppel men vi har ju uppsökt rådjurs täta ställen och så har jag berömt/klickat när hon studerat dem och idag stod hon säkert 30 sekunder innan hon ville dra iväg – så småningom fixar vi detta.

Förhoppningsvis kan vi gå på kantarell söks kursen – Xera behöver stimulans och jag får väl vila några timmar på em. innan så att det inte för ont och så får jag anpassa medicineringen så att den gör full effekt under de timmarna, när kursen är

Ramlade ju för knappt två veckor sedan och slog i ryggen men gick inte till doktorn, visst gjorde det ont men jag har haft ont tidigare och tycker inte om att springa ner dörren på sjukhuset.

Är ju satt på livslång Waran behandling och tog prover på torsdag – väldigt tidigt på fredag ringde de från labbet och undrade vad som hänt – blodets koagulationsförmåga var helt utslagen, ganska panikartat, förklarade att jag åt mycket värktabletter men ärligt talat hade jag inte ätit så mycket mer än vad jag gjort vid tidigare trauma, så lite konstigt var det allt.

Hade tid hos sjukgymnasten då jag håller på och tränar den tidigare brutna foten – senorna i båda fötterna är väldigt dåliga – jätteroligt.

Hon såg ju att jag hade ont och undersökte även ryggen och sa att jag var tvungen att uppsöka läkare, kom med alla tänkbara undanflykter men jag föll till föga och åkte till VC och fick en tid per omgående och hon hade skickat ett mail om sina farhågor – komprimerade kotor, stycken två.

Läkaren höll med och skickade mig sjukhuset för fotografering och gav mig tabletter som skulle hjälpa mot smärtan över helgen. Ordinerade 16 stycken per dag men jag blev mest arg och hade minst lika ont.

Var iväg för att kolla ryggen idag och man märker på personalen om det är ok eller ej – är det något fel ser de det och blir så snälla och säger – vänta bara en liten stund så ska doktorn se på bilderna och idag blev jag skickad till akuten men när jag kom dit fick jag mig en utskällning – vad hade jag där att göra! Jag kunde stå på benen och kissade ju inte på mig och så fick jag veta att det skulle ta väldigt många timmar så jag åkte till VC och pratade med Britt och hon tog kontakt med ortopeden och bad om journalen och såg till att doktorn ringde mig och det gjorde han – gulle han! På lunchen och berättade att som han förstod skulle de nog bara pratat med mig om smärtbehandling men han bad att få återkomma och det gjorde han någon timme senare, det var precis som han trodde – man kan inte göra något och ont kommer jag att få ha i flera månader och sedan klingar det av och försvinner men skadan läks aldrig.