Var den än slår ner

Fick just veta att en släkting dött i, inte så gammal - hemskt även om man inte umgicks men när man vet att personen var sjuk många år och fick en plågsam död

Första tillfället skulle hunden lära sig att förknippa kantarell doften med något gott, för Xeras del var det falukorv.

Fröken tillhandahöll torkade uppblötta kantareller och berättade att det gick lika bra med frysta, sådana på burk och så givetvis sådana som man plockar.

Vi fick använda oss av en startplatta – ett burklock som låg en bit från hunden. Man band upp hunden och så fick den titta medan man gick ut från plattan och la kantarell + godis, gick ca 1½ meter.

Sedan gick man till sin uppbundna hund, tog loss den från trädet och satte första gången på en sele – vi har köpt en helt ny sele som inte fungerar som spårselen och inte heller som promenad selen eller reflexselen – en helt ny konstruktion, det är noga med cermonin runt allt i början, sa fröken.

Vi ställde oss vid plattan och lät hunden vänta/ha tråkigt ett tag. Vi kom på att för oss två fungerade det att hon fick sätta/lägga sig och fick sitt kommando först när hon var redo – när hon tittade på mig. Vi jobbar som så att hon måste titta mig i ögonen och vänta på ett ”varsågod”/ok innan hon får fortsätta. Andra använder säkert helt andra sätt.

När Xera tittade på mig sa jag KANTARELL och så fick hon söka. När hon hittade kantarellen/åt upp korvbiten, berömde jag henne och så gick vi tillbaka till trädet där jag band henne och så gick jag ut och gömde en ny svamp/korv. Så gjorde vi fyra gånger, sedan vilade man någon minut, flyttade lite på plattan och så gjorde om samma sak ytterligare fyra gånger, alltså band man upp hunden åtta gånger.

Av med selen och en kort paus – jag hällde upp vatten till henne och kaffe åt mig.

Nästa moment var att man, först flyttade på plattan sedan gick man lite drygt 2½ meter innan man placerade ut godisen. Detta gjorde man tre gånger, tog en kort paus då man flyttade på plattan och så gjorde man det tre gånger till. Nu hade man bundit upp hunden åtta plus sex gånger. Tog av selen och gjorde paus, drack mer vatten och kaffe.

Nu förflyttade vi oss till skogsterräng och gjorde om samma sak, alltså gömde godis fyra gånger på 1½ meters avstånd, flyttade plattan och gömde kantarell fyra gånger till. Nu förstod Xera vad vi gjorde och började bli väldigt taggad så när vi tog längre avstånd och tre uppbindningar var hon väldigt förväntansfull. Nu införde vi även att man inte gick rakt ut och gömde, man gick i en cirkel. När vi gjorde omgång två började jag dra mig ut i blåbärsriset – inga problem, Xera letade glatt upp korven, för det är ju just det – är det kantarell eller korv hon söker?

Nästa gång ska vi sluta lägga korv och istället belöna med klicker – då får vi se om det är kantarell eller korv Xera letar ; ))

Alltså det var många ”hjälpar” för hunden, både att den kunde se, att den kände lukten av korv och av matte.

Vi ska träna hemma men väntar tills i morgon och så ska vi även införa lina istället för koppel, kopplet ska hon bindas upp med under vilan.

Som om det var något att skriva om på bloggen ; )) men det var så dyrt! Stönade så högt att vi fick 10% Sedan gick vi en liten promenad för att fira kopplet. Detta är med en extra hake och ring så att man lätt kan fästa det runt ett träd - behövs när man binder upp hunden vid sökträning.

Vi har börjat träna med klicker igen - Xera fattade inte riktigt att ett klick var godis, kan kanske bero på att jag ofta använt den när hon stått stilla och tittat på rådjur - då är hon inte speciellt  godissugen ; ))

Nu börjar hon bli ganska säker på att sitta kvar i luckan, billuckan, när vi kommit hem och jag går för att stänga grinden. Fast kommer det något väldigt roligt kan hon kanske sticka men för varje gång hon klarar det, ännu ett steg i rätt riktning.

När jag äntligen fick igång den blå bilen, fick upp motorhuven och bytt batteriet så bokade jag en tid på besiktningen via datorn. Skrev inte ut men skrev upp tid och plats. Tror Ni det fanns någon tid åt mig - givetvis inte ; ((

Nu ringer jag och bokar tid

Nu är det ju inte inbillning att jag har väldigt ont, läkarna har ju konstaterat skadan, ganska stor, och jag har fått extremt starka tabletter, som jag inte vågar ta. Men med ren vilja klarar jag av att fortsätta livet bara för att jag måste.  Husse klarar sig inte, fåglarna är helt beroende och så har vi hundarna – inte roligt att det finns så många som är beroende, önskar att jag kunde stanna i sängen och ligga kvar där en vecka eller ett dygn i alla fall. Fick tag i vedgubben i kväll och första lasset kommer snart, denna veckan, funderar mycket på hur jag ska klara av att trava ved med den trasiga ryggen och trava den måste jag för att få plats för all veden som vintern kräver, men tänker som så att om man tar allt i små etapper så kanske det går och så får jag fråga sjukgymnasten hur man bär och travar ved på ett agronomiskt sätt.

Vem har sagt att man ska ha en perfekt trädgård, det finns ju inget annat i mitt liv som är perfekt så varför skulle jag ha en ogräsfri trädgård.

Vi har alltså råkat på en instruktör som är så underbart duktig och har en sådan förmåga att förklara saker, så att även gamla halta tanter som jag hänger med.

Egentligen hade jag ingen lust att ge mig iväg och gå på kantarellkurs just i kväll mellan 19 och 21 men gjorde det och det var så trevligt och Xera uppskattade det så väldigt mycket, först ville hon inte - klockan var ju sovdags redan när vi kom dit ; ))

Vi startar vår dag någon stans mellan fem och sju och sedan håller vi igång tills vi går in och stänger dörren någon gång när knotten dyker upp men detta var något vi vill ägna oss åt. Kanske inte att söka efter kantareller men att söka - Xera tyckte verkligen om upplägget och vi ser båda fram mot nästa onsdag kväll.

Vi har fått hemläxa, både att förstärka klicker - hon förväntar sig ingen belöning men svarar som sagt på klicken - undras vad jag gjort för fel?

Sedan ska vi träna kantarellsök hemma och jag var nere i källarfrysen och såg att det var som jag trodde - där finns en yogurtburk med små styckfrysta kantareller som vi kan träna med.

Xera har haft besök idag, av sin tvåbenta människokompis, en kvinna som hon avgudar - hon har alltså haft en väldigt bra dag och när hon mår bra gör även matte det.

Det ska vi ägna oss åt i morgon kväll - måste iväg och skaffa hem något extra gott som jag kan muta Xera med eller så får jag leta i frysen och se om där finns något.

Husse ska följa med och lära sig även han - han behöver komma ut och se annat än tomten.